En absurd dag

Vissa dagar är fantastiska om än dock lite absurda, idag var en sådan dag. När jag började idag arbeta så frågade en arbetskompis om jag fått blommorna? Även om jag hörde vad hon sa så förstod jag inte vad hon sa, jag skulle ju inte få några blommor, varför skulle jag få blommor? Min arbetskompis berättade att en kvinna varit inne och frågat efter mig, och att kvinnan hade blommor som hon skulle ge till mig. Jag insåg att blommorna kanske hade med mitt sommarpratarprogram att göra men jag kunde inte riktigt ta in det. Jag glömde bort mig själv och försvann in i arbetet så när jag mötte kvinnan med buketten så blev jag lite tagen och rörd, hon tackade mig för programmet och berättade om hur hon och hennes man suttit framför radion och lyssnat tillsammans.


Jag hade avtalat tid med en fotograf som skulle ta korten till intervjun som jag gjorde häromdagen och han ringde som avtalat. Men, det regnade ute och vi skulle ta korten utomhus så vi bestämde oss för att höras om ytterligare 30 minuter för att se om vädret var bättre. Jag passade på att äta lite och när fotografen ringde igen så kom vi överrens om att träffas om fem minuter. När jag småsprang till vår mötesplats så skrattade jag för mig själv, återigen fick jag känslan av att mitt liv är smått absurt. Att jag ska fotograferas och att vädret avgör när jag kan fotograferas.


Lite senare på kvällen var det en tjej som handlade i min kassa. Helt plötsligt sa hon att mitt sommarpratarprogram var grymt och att jag var grym. Återigen kändes mitt liv smått absurt men jag stammade generat fram ett tack och önskade henne en trevlig dag. Kan inte påstå att jag känner grym men... Jag brukar nog upplevas som pratsam och glad av mina medarbetare men ikväll jag nästan spruckit av glädje.


"Framgången har inte stigit mig åt huvudet. Jag har alltid varit odräglig."

- Fran Lebowitz


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback