Åke Englund

På väg hem från arbetet idag så var det en kund som blev hotfull mot en i personalen. Även om jag inte jobbade så kände jag instinktivt att jag ville hjälpa min arbetskamrat och framför allt så kände jag ett ansvar att få mannen att lämna lokalen. Jag gick fram till mannen och bad honom lämna butiken. Han gick fram mot mig och det var bara någon centimeter mellan oss när han svor åt mig och hotade mig. Jag stod på mig och mannen vände och gick någon meter mot utgången för att återigen vända sig om mot mig och svära och hota mig ytterligare. Vi gjorde denna procedur ett antal gånger och när vi väl var framme vid ytterdörren så kände jag att jag fick förstärkning av någon som ställde sig bredvid mig. I ögonvrån kunde jag se att det var en kille i personalen och stärkt av stödet stod jag på mig mot mannen och behöll lugnet trots mannens hotelser och allt han kallade mig för. Efter att ha stått en stund i butikens entré bestämde sig mannen slutligen för att ropa ett par sista svordomar och hot innan han försvann ut i den mörka och kalla vinterkvällen.