Vi gör inte slut, han finns kvar men...
Varje dag när jag kommer hem så sätter jag på tv:n det första jag gör. Tv:n finns sedan på hela tiden jag är hemma. Den finns där som en vän, alltid har den något att berätta, någon historia att visa för mig. Speciellt då man lever som singel så fyller tv:n någon slags funktion som en partner som finns där, ett slags sällskap som fyller ut ett tomrum. Han fångar lätt min blick och jag kan fastna med honom i timmar, när jag reser mig upp och går därifrån så blir jag lika irriterad varje gång för att han stulit så mycket av min tid. Den tid som jag tillbringar med honom är tid som jag skulle kunna ha använt till så mycket annat. Jag har så mycket som jag måste göra, saker jag vill göra. Jag har böcker att läsa, texter att skriva och uppgifter att utföra. Jag tar på mig allt fler uppgifter, uppdrag och kurser. Jag behöver tid. Tid som han stjäl från mig. Så jag har bestämt mig för att göra ett uppehåll. Vi gör inte slut. Han finns kvar. Vi kommer fortfarande att dela lägenhet och vi kommer att tillbringa tid tillsammans. Men vi ska bara träffas på avtalad tid, vi ska träffas för att han har något speciellt att visa mig. Jag ska tillbringa tid med annat, sådant som är viktigt för mig. Han är fortfarande viktig för mig och vi har många saker att uppleva tillsammans men han får inte ta så mycket av min tid, han är inte den som jag har för att fylla ut ett tomrum. Det finns så mycket viktigare saker att göra.