Opublicerad
Jag skrev en insändare som jag skickade in till Borås Tidning den 29 juli, men det har nu gått ett tag sedan dess och det verkar som att de inte tar in den så jag publicerar den här på bloggen. Oavsett anledning till att de inte tog in den så tycker jag om den och jag kommer säkert att ta bitar från den i framtida texter.
Vid midnatt natten till måndagen den 28 juli visade två män varandra sin kärlek genom att kyssa varandra. När de kysst varandra närmade sig tre män och började ropa nedsättande ord om deras homosexualitet, paret knivrånades och en av männen knivhöggs i magen. Attacken skedde under en av de första dagarna som Pridefestivalen pågick i Stockholm. När jag vaknade på måndagsmorgonen och hörde om nyheten på radio och läste om den på text-tv, knöt sig mig min mage. Jag tänkte omedelbart på min bästa vän och hans pojkvän som var i Stockholm på Pridefestivalen, så jag skickade ett sms där jag berättade om händelsen och undrade om allt var bra med dem. Minuterna gick utan att jag fick något svar, knuten i min mage blev allt hårdare och jag försökte intala mig att det inte var någon fara med mina vänner. Inte skulle de väl visa sin kärlek så öppet? Hur kunde det hända i Sverige? Vi som har kommit så långt! Jag besvarade mina frågor med självklara och mörka svar. Naturligtvis visar mina vänner sin kärlek öppet! Naturligtvis kan detta hända i Sverige, det är inte länge sedan man ropade bögjävel, fjolla och hotade mig med stryk när jag var ute med en kille på vår första träff. Priset vi får betala för att vi kommit så långt, att homosexuella idag kan vara öppna och ärliga med sina känslor, är att vår synlighet gör oss till måltavlor för människor som är enfaldiga, fyllda med rädsla och hat. De svar jag gav mig själv förvandlade knuten i magen till en värkande smärta och jag ringde upp min vän då han inte svarade på mitt sms. Mitt samtal väckte honom, men tack och lov så var det ingen fara med honom. Jag berättade om händelsen och han lovade mig att vara försiktig. Skrämmande nog är hat, hot och våld en del av många homosexuellas vardag. Många lever med en rädsla för att bli utsatt, många skapar sig olika strategier för att hantera sin rädsla och utsatthet. Ofta föreställer vi oss gärningsmannen som högerextremister men homosexuellas utsatthet finns oftast i vardagen, på jobbet och i skolan. Det hat, hot och våld som riktas mot homosexuella på grund av deras förmåga till kärlek traumatiserar ofta offren, även offrens familjer upplever frustration och hjälplöshet, andra homosexuella upplever sig som utsatta och sårbara. Homosexuellas kärlek är en fråga om mänskliga rättigheter och inte förrän vi alla agerar därefter kommer homosexuellas livsvillkor att bli mänskliga livsvillkor.
J. Åke Englund