33 dagar senare
Fredagen den 1 augusti blev den första dagen sedan mitt sommarprogram sändes, som jag inte träffat någon som kommenterat programmet. Jag har fått dagens ros i Borås Tidning, fått blommor och kramar. De kommentarer jag fått kan jag inte riktigt med att skriva ner här, det känns lite väl narcissistiskt. Men jag kan lugnt säga att de kommentarer jag har fått varit positiva. I början blev nästan chockad och visste inte hur jag skulle hantera reaktionerna och hur jag skulle svara. Men jag kom att fyllas av en tacksamhet och förundran inför de reaktioner och kommentarer som mitt program skapade. Jag hade lyckats beröra vilket varit ett av mina syften med programmet. Att beröra och att låta sig bli berörd är, för mig, något stort, något större än jag kan beskriva. Sedan programmet sändes har jag nästan levt i ett rus av tacksamhet. Efter att jag fått tillfälle att berätta min historia har jag mött så många människor som kramat mig, så många som hållit mig i handen. Så många har berättat hur de blivit berörda av min historia, men jag har också fått höra brottsstycken av andra människors historier och erfarenheter, nästan som en slags återbetalning. En återbetalning fylld av förtroende som jag fått efter att ha delat med mig av min historia. Jag har vänner och bekanta som ännu inte hört programmet så jag betvivlar inte att programmet kommer fortsätta att påverka mig men fredagen den första augusti kom att markera en dag för reflektion och eftertanke.
"Älskling, jag undrar om inte du spelar en för stor roll i ditt liv."
-Sacha Guitry