Offra gamla minnen

När jag flyttade tillbaka till Borås 2001 träffade jag en kille en decemberkväll, vi tillbringade natten tillsammans och jag föll fullständigt för honom men blev inte mer än så och det var kanske en del som talade mot att det skulle bli någonting mellan oss? Jag värdesatte dock vårt möte högt och levde länge på upplevelsen av vårt möte, blev lite förälskad? Vi har träffats vid flera tillfällen men det har inte hänt något mer, jag har valt att bevara minnet av vårt möte och hellre än att träffas igen under samma omständigheter har jag valt att leva på minnet av mötet. Nu har jag dock fått veta att han är singel och genom en gemensam bekant har möjligheten till en fika och kanske mer dykt upp. Detta har naturligtvis tvingat mig att omvärdera om minnet av vårt första möte är värt att sättas på prov genom att träffas igen. Vilket är viktigast, minnet eller att mötas i verkligheten och uppleva att det kanske inte är samma sak idag? Är jag beredd att sätta min tidigare upplevelse på prov och låta verkligheten ta över och kanske upptäcka att det inte var så bra som jag kom ihåg det? Är jag beredd att upptäcka att det kanske var så bra som jag kom ihåg det och ta de första stapplande stegen in i en relation? Tänk om jag blir kär och han inte blir det? Tänka om han blir kär och jag inte blir det?


Kommentarer
Postat av: Benny

Tag chansen! Annars kommer du alltid att undra hur det kunde blivit. Håller med angående minnen. Hur många filmer har man inte rek. För man tyckte dom var bra då man såg dom. när man sen ser dom igen så har man undrat hur man kunde rek. dom.

2007-05-02 @ 14:17:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback