Tankar kring kommentarer och homofobi

Jag har nu bloggat i mer än 90 dagar om homosexualitet, vilket fungerat väl även om jag fortfarande inte riktigt hittat en fast form på bloggen. Har märkt att det som ger mest, såväl för mig som för de som läser bloggen, är mina personliga berättelser, tankar och upplevelser. Känner mig nästan beroende av att kolla om jag fått några kommentarer på mina inlägg, och det blir en liten rusch när jag ser att jag fått en kommentar. Än så länge har jag inte hittat någon bra form och rutin för att ge feedback på kommentarerna. Samtidigt väcker kommentarerna tankar hos mig på hur jag tänker omkring homosexualitet och jag får inblickar i hur andra tänker och upplever sin situation som homosexuell vilket är spännande. Kommentarerna ger mig samtidigt nya uppslag om saker att skriva om så kommentarerna är verkligen givande. Något som dessutom gör det hela extra intressant är att jag har en arbetsplats där jag kan ses av alla som läser min blogg, jag får även kommentarer i verkliga livet om bloggen.

 

Funderar en del kring homofobi just nu, ska ju ha föreläsningen på Bodaskolan på torsdag. Har fått en del material från F’s pojkvän J om homofobi och jag ska se om jag kan använda en del av det. Har tänkt att försöka ta så mycket exempel jag kan från sådant jag råkat ut för och därigenom göra lektionen personlig och äkta. Jag har dock en egenskap som hjälper mig i vanliga fall, jag har en enastående förmåga att glömma saker, speciellt negativa saker. Detta gör att jag verkligen fått jobba på att lyfta fram händelser som jag försöker att inte tänka på. Men visst stöter man på homofobi i allt från hur man tyvärr har blivit behandlad av arbetskamrater till hotfulla telefonsamtal och konfrontationer utanför gayställen. Min scenskräck börjar sätta in vilket inför varje lektion gör att jag ifrågasätter varför jag väljer att prata framför en grupp, jag är ju en blyg kille! Men jag vet ju att jag växer efter varje föreläsning, att min scenskräck håller mig alert och jag vet att jag gör något bra. Det är ju vad jag brinner för.


Kommentarer
Postat av: Benny

Tror tyvärr inte att det går att bli av med homofobi, den följer med från vagga till grav. Men det du gör tror jag är en bra väg att gå. För i skolorna skapas mycket av det hat och rädsla för homosexuella som avbildar sig i samhället. Så tack!

2006-11-22 @ 14:48:18
Postat av: Åke Englund

Om jag ska vara helt ärlig så tror inte jag heller att det går att bli av med homofobi, jag tror att homofobi måste bemötas och konfronteras hela tiden på samma sätt som rasism måste bemötas och konfronteras hela tiden. Därför tror jag att homofobi varierar i tid och rum.
/Åke


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback