Åke Englund

Har haft Värdskapsmöte med halva personalstyrkan idag och det känns riktigt bra, mycket har påmint om att ha lektioner som jag ju är van vid. Något som var speciellt givande var när vi hade grupparbete kring ett antal frågeställningar, det var ett härligt surr och det kändes verkligen som att alla var med och jag kände mig rätt stolt över det hela måste jag erkänna. Jag känner verkligen hur jag mer och mer självklart tar ledarrollen utan att tveka. Samtidigt tar det på en att hålla möte i 3 timmar och försöka att hålla alla på samma linje, kan känna att en del saker som jag pratar om inte riktigt finns i mångas tankevärld, tillexempel medveten närvaro eller att man själv kan så stor utsträckning kan välja att tolka och styra situationer. Många känns så fast i de val de gjort och det är inte någon ide att fokusera på dem under de timmar jag har till förfogande utan jag vill hellre styra den stora gruppen åt den riktning jag satt upp. Kör bara ett möte till och kontorstid på torsdag sedan är det semester, om en vecka sitter jag på flyget till New York.

När jag var och lämnade tillbaka gårdagens film på Videomix så såg jag att de hade fått in ett gäng med nyutgivna filmer från 20th Century Classics, däribland All about Eve. Stod och tittade på den ett bra tag och funderade på om jag skulle köpa den men jag höll mig då jag försöker att göra av med minsta möjliga just nu då alla mina pengar går till New York-resan. All about Eve ligger som etta på listan över filmer som varje homosexuell man bör se enligt The Unofficial Gay Manual av Kevin Dilallo & Jack Krumholtz. Inte för att det i sig är någon vägvisare i mitt liv men det tillhör på något sätt gaykulturen och jag älskar alla former av listor. Men jag låter ekonomin styra för nu och köper filmen vid ett senare tillfälle.

Dagens låt är With every heartbeat med Robyn.

På min arbetsplats uppmärksammar vi mors dag med att dela ut rosor till alla mammor när de handlar hos oss. För att inkludera alla ger vi alla som har en mamma en ros att ge sin mamma så i princip får alla som vill en ros?

Reaktionerna på att dela ut rosor är verkligen varierande, de flesta blir naturligtvis glada men så finns det ju alla andra? det finns de som buttert svarar att de inte vill ha nåt, det finns de blir arga och säger att de inte är någon mamma, det finns de som ser rosorna och innan man är färdig med att avsluta köpet och över huvud taget nämna rosen utropa: jag ska ha en ros och så har vi de som kommer tillbaka för att den ros de fick inte var fin nog. Människors reaktioner är så lustiga.

Själv valde jag att ge bort min arbetstid till en arbetskompis och ta mig lite ledighet var tanken men jag har suttit med kontorsarbete halva dagen för att hinna ifatt med allt innan jag går på semester. Efter en riktigt lång promenad med hundarna tillbringar vi kvällen i soffan med lite god mat och en film.

Dagens låt är She?s my man med Scissor Sisters

Jag säger hej till i genomsnitt 500 kunder varje arbetsdag. Jag försöker att möte deras blick och jag måste erkänna att jag fascineras enormt av blickar. De flesta har helt vanlig blick men så finns det de som avviker, de som har döda ögon och de som har riktigt levande ögon. De med döda ögon och de med levande ögon kan vara unga eller gamla, män eller kvinnor. Jag har 92-åriga tanter som har levande blick och män i 40-års åldern som har en död blick. De med död blick känns bara som levande döda och man funderar mest på vad som de varit med om som fått lågan inom dem att slockna. De med levande blick däremot ger liv, deras låga brinner klart, de verkar leva i ordets rätta bemärkelse, de sticker ut med sin blick och när jag möter deras blick händer magiska saker, våra blickar ger varandra liv, den känns som att vi förstår varandra och det känns som att vi ger varandra energi. Naturligtvis finns alla vanliga mittemellan, de som är varken det ena eller det andra, de som reagerar och blir glad eller fundersam när de möter min blick men det sker inte så mycket mer än så. Men det är de som avviker, de med död blick som får mig att aldrig vilja förlora gnistan, att aldrig låta lågan inom mig dö ut innan kroppen gör det. Och de med levande blick som verkligen berör, berikar och fyller mig med energi. Det är dessa två som verkligen påverkar mig, de avvikande.

Dagens låt är The look of love med Diana Krall

Min semester närmar sig med stormsteg och jag försöker att hinna ifatt allt arbete jag har på jobbet så att jag kan lämna ett tomt skrivbord efter mig, inte för att jag har ett skrivbord men det är mer en metafor för vad jag vill beskriva. Så just nu är det mycket arbete och mycket känslor, jag får agera ledare på ett tydligt sätt när jag håller i möten, utbildar medarbetare och har utvecklingssamtal. Samtidigt känner jag mig mer levande än vad jag gjort tidigare, jag tror starkt på att livet är som en spiral och att man i mångt och mycket kan styra spiralen uppåt eller nedåt, man får vad man ger. Detta gäller allt ifrån att ge feedback på arbete till att ge bort saker eller sin tid, man får tillbaka det i andra former. Idag lärde jag en medarbetare ett arbetsmoment från början till slut genom att gå igenom alla stegen i arbetsmomentet och samtidigt vara öppen för frågor och det kändes så bra, jag kände mig så levande att det nästan är kusligt.

Under kvällen fikade jag med en vän som jag inte träffat på länge och vi pratade mycket om saker som hänt sedan vi träffade senast och det var fantastiskt att se hur levande hans ögon var och jag kunde verkligen känna energin stråla från honom när han berättade om hur kul det var när man upptäcker att livet består av möjligheter och inte svårigheter. Återigen kom min spiralteori upp om att man får vad man ger och att man själv kan påverka spiralen uppåt eller nedåt, man får tillbaka allt man ger ut, jag menar inte detta på något flummigt sätt om universums energi och sådant utan jag tror mer att det handlar om ett sinnestillstånd, en attityd och en öppenhet för att emot det man ger.

Dagens låt är Evighet med Thomas Andersson Wij

Jag har pratat med en lärare om en lämplig film att visa på lektionstid som tar upp homosexualitet och jag föreslog filmen ?Touch of Pink? som jag såg för några år sedan när den kom ut på bio, hade ett positivt intryck med mig av filmen som är en komedi och vi kände båda att detta var en lämplig film att visa. Idag var läraren inne på jobbet och handlade och hon berättade att när hon visade filmen och det blev en scen med de två männen som hade huvudrollerna och de båda hade bara överkroppar så blev det för mycket för några killar i klassen som valde att lämna salen för att de inte klarade av att se detta.

När jag gick till RFSL i lördags för att träffa några vänner möttes jag i trappan av några ungdomar som stod i trappen och ropade Dö bögjävlar! till mig och mitt sällskap.

Jag samtalade med en vän idag på jobbet som berättade att en homosexuell kille på hans arbetsplats valt att byta arbete och flytta från Borås till Göteborg efter att det kommit fram på hans arbetsplats att han är homosexuell.

Dessa händelser får mig så kontemplativ och jag känner att det finns så mycket kvar att jobba med, så mycket grundläggande saker som man tror att man är färdig med. Att inte kunna gå till ett gayställe utan att bli utsatt för att folk ropar efter att man ska dö för att man är homosexuell, att man inte ska kunna med att se en enkel kärleksscen mellan två män när man inte reagerar på en kärleksscen mellan en kvinna och en man, att man inte ska kunna arbeta kvar på sin arbetsplats efter arbetskompisarna fått veta att man är homosexuell.

Vi har kommit så långt samtidigt som det är så långt kvar.

Dagens låt är Love is Stronger Than Pride med Sade

Under flera år har jag följt årstidens växlingar genom att stå i kassan på Ica. I en av kassadiskarna står man med utsikt mot Hötorget och i blickfånget finns en fontän med en staty i som jag tror föreställer Sankt Göran och draken. När jag står i denna kassadisk och väntar på att kunderna ska får fram sina plånböcker, hitta sina Ica-kort och leta efter växel i botten sina fickor så brukar jag söka ett inre lugn och låta blicken vila på denna fontän och följa den under årstidens växlingar. På sommaren kan men se vattenstrålarna skimra i solskenet, på hösten stängs vattnet av och fontänen fylls med granris, under de få dagar som vi har snö i Borås täcks Sankt Göran av ett tunt snötäcke för att under våren åter titta fram med hjälp av den varma vårsolens strålar. Nu har jag upptäckt att någonting har hänt för jag kan inte längre se fontänen lika bra, en busskur står i vägen men jag har fått för mig att busskuren alltid stått där den står nu och de kan inte ha flyttat fontänen under ombyggnaden av torget, eller? Jag kan fortfarande se fontänen men den skyms av busskuren och jag kan inte längre vila tankarna på utsikten av Sankt Göran som kämpar för att rädda en hel stad och en prinsessa från draken när jag står i kassan på Ica, långt från att rädda någon stad, eller prins för den delen.

Dagens låt är I Want You med Madonna

Jag har under flera år skrivit insändare, debattartiklar och repliker på andras texter. Nästan utan undantag har jag skrivit om homosexualitet, homosexuella och homosexuellas rättigheter. Samtidigt som jag brinner för just dessa ämnen så brinner jag även för att skriva repliker där jag plockar sönder motståndarsidans argument. En del publiceras, en del gör det inte.

Fredagen den 11:e maj var det med en text om Kyrklig vigsel av Patric Stockhaus som var ganska kort och jag fann en utmaning i att skriva en spegelvänd text sedd från synvinkeln att om man utövar myndighetsmakt så ska man inte kunna välja bort att utöva detta när man inte vill på grund av att man inte erkänner vissa människors lika rättigheter. Jag har även, efter mycket funderande, kommit fram till att det bästa är att ingen religion får myndighetsmakt och att alla religioner behandlas lika så jag hade även detta som ståndpunkt. En annan utmaning förutom att skriva en spegelvänd text var också att försöka att skriva lika kort text som Stockhaus och använda identiska uttryck fast för att motivera mina argument.

Det tog dock mer än en vecka innan den publicerades så det känns som om ögonblicket har gått förlorat, om någon har läst Stockhaus text så måste de också komma ihåg den och koppla ihop den med min och inse vad jag velat få fram. Jag är själv nöjde med texten men den förlorar så mycket på att inte kopplas ihop med Stockhaus text, det känns som att ögonblicket gått förlorat.

Dagens låt är Sinner Man med Nina Simone

När mina hundar mår dåligt så blir jag så orolig, de är dom mina barn. Winston har varit magsjuk under några dagar men nu och igår gick jag tidigare hem från en lysningsfest för att jag inte vill lämna honom själv för länge, dels så blir jag så pjoskig när någon av dem är sjuk och dels så har han haft diarré vilket innebär att han sprutlackerar väggarna om jag blir borta mer än tre timmar. De har båda ganska känsliga magar men Winston i synnerhet och han har alltid varit svår att få i mat men han tuggar alltid med glädje i sig sådant som han inte får äta, allra helst sådant som han hittar ute och som har börjat ruttna, vanlig hundmat hemma däremot det är inte alls lika intressant. Samtidigt så är han så rolig för när jag säger till honom att han måste spotta ut det som han hittat att smaska på så får han en min som säger Vaddå? och jag tror att han verkligen frågar både sig själv och mig vaddå? för han verkar tro på sin egen lögn till den grad att han förtränger att han gjort något förbjudet, han var nog inte den smartaste hunden i kullen men jag älskar honom så mycket detta till trots min lilla Winston. Men även om han inte var den smartaste hunden i kullen så har han ett enormt luktsinne och en fantastisk förmåga att kunna öppna dörrar och luckor så jag blev inte förvånad när jag upptäckte vad som troligtvis är orsaken till hans magproblem denna gången. Idag när jag kom in i köket kom jag nämligen på honom med att stå och käka ur komposthinken, han har lärt sig att öppna dörren till skåpet där sopor och kompost finns och jag har funderat på varför den står öppen så ofta men bara trott att jag missat att stänga dörren men nu har jag fått en förklaring till detta, tänk om han kunde var så smart så att han förstod att det är kompostätandet som får honom att må dåligt, men som sagt var, han är ju inte den smartaste hunden i kullen så jag får nog hitta på något sätt att stänga dörren till komposten så att han inte kan öppna den.

Dagens låt är Mad World med Gary Jules

Har funderat en del på min dröm som jag hade häromkvällen, har funderat en del kring symboliken och även pratat med Erik om drömmen, det som står ut i drömmen är det smutsiga myntet och lysrören som släcks ett efter ett. Spontant känns det som att det smutsiga myntet står för att ta emot smutsiga pengar, pengar jag tjänat på något jag inte längre är stolt över och att lysrören som släcks ner står för att butiken, min arbetsplats stänger ner, sektion för sektion. Och visst kan jag ofta känna en slags besvikelse över mycket på min arbetsplats även om jag inte visar det och hela tiden jobbar med att hitta lösningar och att stötta andra att röra sig framåt, men ofta känns det som att man skulle kunna göra så mycket mer. Det finns så mycket möjligheter, så mycket potential och så mycket som kan göras för att höja upplevelsen av butiken och jag skulle verkligen kunna göra det hela till en upplevelse men? det verkar inte finnas vilja, ork och engagemang från så många som jag jobbar med. Och javisst, jag förstår at man kanske inte vill engagera sig så mycket i något som man har som ett tillfälligt arbete eller att man inte vill engagera sig i något som man inte ens jobbar heltid med och jag vet att jag är en arbetsnarkoman som har enormt höga krav på såväl mig själv som andra men? Frågan som aktualiseras blir, kan jag jobba med något som jag inte brinner för. Jag vet att det är ytterst få förunnat att jobba med det de brinner för, men man kanske är skyldig sin omgivning och framför allt sig själv att ta steget och leta reda på vad man brinner för och satsa på det, för en del kanske det fungerar att bara träffa någon, flytta ihop, jobba 7-16 tills man går i pension och låta allt vara så, men jag kan inte leva så och vara nöjd med att leva så. Jag är skyldig mig själv mer än så!

Dagens låt är Hurt med Jonny Cash

Det känns lite töntigt men jag bara älskar Kylie XY som går på 5:an, en sci-fi-dramaserie som handlar om en ensam tonårspojke som vaknar upp i skogen utan något minne. Han har inget namn och inget förflutet. Han talar inte och beter sig som om det vore hans första dag på jorden. Han får namnet Kyle och den godhjärtade socialarbetaren Nicole Trager tar sig an honom. Kylie får bo hos Nicoles familj och i varje avsnitt får man se honom upptäcka saker för första gången, han får lära sig hur människor agerar och hur svårt det är att vara människa. Han ser och lär sig saker som man tar för givet och det är så roligt att se allt ur hans ögon och jag bär verkligen med mig hans oskuldsfulla sätt att se på saker i min vardag, det är en sysselsättning jag brukar göra för nöjes skull men det bevarar på något sätt min oskuld inför världen omkring mig. Sedan har jag alltid varit löjligt förtjust i tv-serier och filmer med berättarröst, kanske för att de påminner om böcker, ofta när jag ?skriver? böcker inom mig på dagarna så använder jag mig av berättarrösttekniken. Har så många historier från jobbet som skulle kunna bli en hel bok, men jag får nog publicera den under pseudonym eller efter att jag slutat på ICA för många skulle nog känna igen sig.

Dagens låt är Cowboys and angels med George Michael

Var ute med hundarna efter jobbet, som alltid lyssnade jag på musik genom mobilen. Jag kände mig upprymd och exalterad efter att ha jobbat kväll och när jag tyckte att jag hörde någon ropa hallå på avstånd trodde först att jag hört fel men så hörde jag någon ropa hallå igen. Tydligare den här gången och jag hörde det komma bakifrån men när jag vände mig om fanns det ingen där, jag tänkte att jag måste ha hört i syne och vände mig mot hundarna när jag hörde någon ropa hej igen, denna gång hördes det framför mig, det lät som att rösten rörde sig i hög hastighet ifrån mig och när jag tittade framåt såg jag från vem det kom. En bit framför mig cyklade en kund från jobbet, hans gråa hår spretade åt alla håll, hans svarta trenchcoat fladdrade i vinden och han cyklade ostadigt då han vevade i luften med ena armen som för att förstärka sitt hallå. Det hela kändes surrealistiskt. Jag skrattade högt och ropade hallå tillbaka mot mannen som fortsatte sin vingliga färd genom den sena maj-kvällen. Den aningen kyliga kvällen kändes nästan magisk och ett med ett stort leende fortsatte jag och hundarna vår promenad när mannen försvann ut i stadens mörker.

Dagens låt är Clocks med Buena vista social club och Coldplay

Somnade i soffan när jag kollade på tv. Vaknade ur en otroligt intensiv dröm. I drömmen var jag på jobbet, stod vid delikatessen och pratade om att jag behövde pengar. En stamkund stod plötsligt framför mig och kastade skrattandes upp en krona i luften, kronan flög långsamt genom luften för att landa framför mig på golvet, jag böjde mig ner mot golvet och tog upp enkronan, tänkte på hur enormt skitig den var, att den hade en skrovlig brun yta som täckte myntet helt och hållet. Jag äcklades av hur enormt skitigt myntet var medan jag reste mig långsamt uppåt, när jag stod rak smekte kunden sin slappt hängande kind mot mig samtidigt som hans skratt ekade omkring mig och när jag kände hans varma köttiga kind mot min förvandlades han till en annan stamkund. Jag stod där med kronan i handen och tackade honom för gåvan men orden hördes bara i mitt huvud och hans skratt ekade i hela butiken som släktes ner lysrör för lysrör. Resten av butikens kunder liksom skred fram mot mig från alla håll och ställde sig i en ring kring mig. Alla pratade med mig i ett enda stort mummel som ökade i styrka, en av kunderna berättade med stolthet att den kund jag nyss fått en krona av minsann var otroligt rik. Kunden som berättade detta med enorm stolthet luktade stark av ett rakvatten som fick mig att tänka på äldre män, doften blev helt överväldigande, tillsammans med gruppens stigande mummel och att butiken blev mörkare och mörkare vaknade jag med ett ryck. Tyckte mig kunna känna mannens rakvatten stickande i näsan trots att jag visste att detta inte kunde vara möjligt. Hade somnat med ena foten i en vinkel som fick foten att smärta i flera minuter och jag kunde inte röra mig. Väntade på att smärtan skulle avta samtidigt som jag fortfarande kunde förnimma mannens varma köttiga kind mot min, drömmen tycktes hänga sig kvar även i vaket tillstånd.

Dagens låt är Inga problem med Veronica Maggio & Snook

När jag satt på QX häromkvällen fick jag ett meddelande från en kille som berättade att han brukade handla av mig på ICA och frågade om jag kände igen honom och avslutade meddelandet med Kram! Till och börja med så hade han bara en bild på sina läppar! Jag kräver trots allt lite mer för att känna igen någon än så, om nu inte läpparna hade något väldigt speciellt kännetecken, typ ett ärr eller liknande? dessutom skrev han kram i första meddelandet, för mig är kram något privat som jag bara skriver (och ger) till folk som jag tycker om och känner mig bekväm med. Jag förklarade att jag inte kunde känna igen honom endast utifrån bilden på hans läppar och han skickade en ansiktsbild. Jag kände igen honom och det var ingen person som jag kände något för, kände igen honom mest för att jag funderat på om han kunde vara homosexuell och för att jag retat mig på att han aldrig tittade mig i ansiktet eller verkade lyssna på mig när jag säger hej eller säger vad det kostar. Jag höll min konversation ganska kort då jag avskyr att säga till påstridiga personer som jag inte är intresserad av att jag inte är intresserad, vet inte om det beror på att jag inte vill såra någon eller om det bara är feghet, tror att det en blandning. Konstigt nog så är aldrig de personerna som jag vill ska vara påstridiga det minsta påstridiga? killen skickade meddelande efter meddelande och jag lämnade datorn till förmån för tv:n och när jag kom tillbaka så hade jag två olästa meddelanden och i det sista undrade han om jag vill ta en fika. Han hade loggat ut och jag raderade meddelandena utan att svara. Han fortsätter att handla i min kassa och uppträder som vanligt dvs. han tittar mig aldrig i ansiktet och verkar inte lyssna på mig när jag säger hej eller säger vad det kostar.

Dagens låt är Wicked Game med Chris Isaak

Tillbringade lördagen med arbetskompisar, på dagen var vi utanför Göteborg på Askesby Sörgård och lekte Fånarna på farmen, på kvällen festade vi tillsammans. När jag var liten avskydde jag gruppaktiviteter och gjorde allt för att slippa vara med men idag tar jag verkligen igen det jag har förlorat och kan inte nog betona vikten av att arbeta som ett team. Fånarna på farmen består just av att man lagvis kämpar tillsammans under vilda tjut och hjärtliga skratt och med hjälp av varandra löser ni olika svårigheter. Alla i gruppen är hela tiden aktivt medverkande. Det är samarbete, kommunikation och laganda som gäller. Jag kunde verkligen känna hur såväl mitt som gruppens självförtroende växte under dagen. Jag önskar att vi kunde jobba mycket mer med liknande saker, har så mycket inom mig som jag skulle vilja införliva på mitt arbete.

Dagens låt är O mio babbino caro med Lesley Garrett

När jag lunchade idag så såg jag en annons för mobiltelefoner och gick in på GEAB the Phone House efter att jag lämnat Thai Silk Palace, kollade på mobil och har så gott som bestämt mig för en mobil som kostar 499kr. Min gamla som jag haft i 1½ år kostade 8 000 och håller knappt sin laddning i 24 timmar nuförtiden och dessutom har jag haft laddaren liggandes på brödrosten när den varit på så kontakten har smält och är öppen längs med ena sidan och en potentiell dödsfälla. Vill ha en telefon som håller laddningen då jag inte kommer att kunna ladda den så ofta i New York, funderade på att lämna telefonen hemma men den kan vara bra att ha med sig så att jag kan kontakta Sverige om något skulle hända mig, dessutom måste jag ha väckarklocka. Känns smått ironiskt att min förra telefon som inte håller laddningen mer än 24 timmar kostade nästan lika mycket som flygresan och en veckas boende i New York?

Dagens låt är Makes me wonder med Maroon 5

Gick ut och åt med min frisör och några bekanta, vi gick till Spagetti, en restaurang som jag trivs på såväl matmässigt, designmässigt och musikmässigt, sedan skadar det inte att personalen är trevlig. Jag pratade inte så mycket under kvällen men det var ganska skönt att vara tyst och bara ta in vinet, maten och musiken samtidigt som jag lyssnade på sällskapets samtal och funderade på dagens händelser. Har bland annat haft Värdskapsmöte på jobbet, värdskap är något som jag verkligen brinner för och alltid bär med mig oavsett som det är i jobbet, som privatperson eller i mina föreläsningar. Samtidigt är det svårt att hålla i möten som handlar om något så ostrukturerat och diffust som Värdskap, man halkar lätt in på andra saker och ser lättare problem än lösningar så jag måste styra tillbaka mötesskutan på rätt kurs igen. Det är otroligt utvecklande men samtidigt väcks många tankar i mitt i övrigt överfulla huvud. Dessutom handlade mycket av konversationen kring matbordet om att göra någonting av sitt liv och att verkligen ta tag i det. Går till sängs med många tankar och idéer om livet, det känns spännande, arbetsamt men också givande

Dagens låt är Ironic med Alanis Morissette

Väcktes 09:30 av en kissnödig hund, det var Marianne som gnällde och puffade på mig med nosen, trött och nyvaken drog på mig kläder och en keps varefter jag gick en promenad med hundarna. Väl hemma satte jag larmet på mobilen och la mig en stund till men när jag vaknade var klockan över 12. Aningen irriterande, det kändes som om halva dagen försvunnit. Eftersom jag inte hade någon schemalagd arbetstid så bestämde jag mig för att at en biodag i Göteborg och komma bort lite. Dessvärre gick det ingen bra film så jag tog en film som verkat bra i trailern och det visade sig vara rejält fel? nåja jag såg Hot Fuzz i alla fall och det kommer jag inte rekommendera någon annan att göra. Som alltid kostar mina bioresor för mycket pengar. Förutom att jag käkade 2 gånger så köpte jag 2 pocketböcker och en dvd-film. Bra saker dock så jag är nöjd med inköpen även om jag inte tycket om att jag känner sådant sug efter att köpa saker jämt. En av böckerna handlar om att finna Flow, känner ofta att jag har Flow till exempel på jobbet när jag får allt att fungera och kommunikationen med kunderna är på topp, när jag verkligen trivs. Skulle verkligen vilja att fler på jobbet kunde nå den fasen eller platån som jag brukar befinna mig på när allt fungerar, då kan ett ?simpelt? kassaarbete på Ica vara ren lycka.

Dagens låt är Cara Mia med Måns Zelmerlöv

En lång dag är slut, har varit uppe sedan 06:30, inte min grej? Har varit på Tullengymnasiet och föreläst, det gick lika bra som alltid. Älskar verkligen att föreläsa och även om jag trivs otroligt bra på ICA så är det när jag föreläser som jag verkligen känner att jag lever och att jag gör något som jag brinner för. Dessutom är det en härlig känsla att komma till Tullengymnasiet och träffa all personal där, det är verkligen en otrolig stämning där och efter 10 år av föreläsningar där så känner jag mig verkligen som en i gänget, dessutom känns det bra att de följer mitt skrivande i Borås Tidning.

Jag har haft namnsdag idag, namnsdag är inget som jag har uppmärksammats för sedan jag var liten och mormor skickade kort till mig å namnsdagen men idag har jag gratulerats av såväl kunder, tullenpersonalen som arbetskompisar. Inget stort egentligen men det har känts så bra med uppskattningen.

Dagens låt är Everything av Michael Buble

Idag har min text ?Varför ska det ligga en Bibel på hotellrummet?? publicerats i Borås Tidning, de två tidigare texter jag skickat in har inte tagits med och det känns alltid bra när jag tas med efter att några texter inte kommit in. Denna text var den första text jag skickat in som inte har med homosexualitet att göra, någon gång ska vara den första, det tog ju bara 35 år? Temat i denna text var bibeln och religion så det var minst lika brännande som homosexualitet och två kunder har redan frågat efter mig för att de vill säga att de inte håller med mig, kan det vara så att min ikonstatus bland tanterna har skakats om efter dagen inlägg?

Dagens låt är ?I was dancing in the lesbian bar? av Jonathan Richman, hörde den på radion under kvällspromenaden och den satte sig direkt, tydligen en gammal låt men jag har inte hört den tidigare, hittade den dock på YouTube.

Är inge bra på att flörta när jag menar det, kan flörta med vem som helst när jag vet att det inte finns någon chans men när det är ?allvar? då fungerar det inte. ?Min? tysk har varit inne och handlat igen och jag försökte utveckla vår konversation. Hörde hur det gick med brödbaket och fortsatte sedan med att fråga om han inte skulle ha någon semester och på något sätt kom vi tillbaka till att han ska vara i Sverige till augusti, han måste ha fått uppfattningen att jag frågat om hur länge han ska vara här 3 gånger nu, måste tycka att jag är helt trög?

När jag i lugn och ro tillbringade min lördagskväll med att städa och sortera ut kläder så ringde mobilen, det stod Fredrik mobil i displayen när jag svarade så jag svarade bara hej. Han svarade hej och undrade hur det var med mig? Jag svarade att det var bra och kom ihåg att det han skulle på fest när jag hörde musiken i bakgrunden, han lät lite konstig på rösten men jag antog att han druckit lite och jag hörde honom inte så bra på grund av musiken i bakgrunden och jag hade också på musik i bakgrunden men jag blev mäkta förvånad när han sa spontant att han saknade mig. Fredrik är inte, och har inte varit, bra på att uttrycka känslor i ord under de år jag känt honom, så jag blev mäkta förvånad över vad han sa och att han sa det med sådan känsla och engagemang. Jag svarade att jag saknade honom också vilket är sant, det som är tråkigast med vår vänskap är att det är så lång mellan oss, vi bor i runda slängar 100 mil från varandra. Jag blev naturligtvis glad över att han saknade mig men jag blev samtidigt orolig, hade det hänt något? Han lät så konstig på rösten tyckte jag men jag sa ingenting och han fortsatte och pratade om festen och att jag borde ha varit där. Jag fortsatte och sorterade kläder och funderade på hur jag skulle få plats med alla kläder och om jag skulle rensa lite. Efter en stund i samtalet kände jag att något verkligen inte stämde och det var då det slog mig! Jag pratade inte med Fredrik! Eftersom jag kom på det långsamt lyckades jag hindra mig själv från eventuella utrop och avslöjanden mitt under samtalet. Det var en gemensam vän till oss som lånat Fredriks mobil och ringt från den. Vi pratade vidare en stund innan vi sa hej och han lämnade över telefonen till Fredrik och vi bytte några ord innan vi la på, fann en viss trygghet i samtalets korthet och det faktum att Fredrik påpekade att jag inte slängde kläderna utan lämnade dem till återvinning. Fredrik var sig själv som alltid, fåordig och konkret som hellre handlar än pratar. Allt var som det alltid varit och jag fortsatte och sortera strumpor och vika tröjor en ledig lördagskväll.

Har verkligen en förmåga att bli missförstådd. Häromdagen kom en arbetskompis mamma fram till mig när jag arbetade med något utanför butiken, hade tankarna på massor av saker när hon kom fram till mig och berättade att hur liten världen var och berättade för mig att hon bodde i samma hus som min mormor. Jag blev aningen förvånad och nyfiken, till saken hör att min mormor varit död i ett antal år. Det var rörigt omkring oss och jag undrade om jag hört rätt så jag rättade henne inte och berättade inte att min mormor var död sedan länge och det var här misstaget befästes, hon berättade hur förvånad hon blivit när hon pratat med en gammal dam i samma område som hon bodde och damen berättat för henne att hennes barnbarn Åke jobbade på ICA. Jag befäste missförståndet ytterligare med att lite ironiskt svara att även jag var förvånad, jag var ju mer förvånad över att någon kallade sig för min mormor, min ironi gick inte fram utan hon tolkade det som att jag var förvånad över hennes upptäckt. Detta utspelades under några röriga sekunder utanför butiken och hon var stressad så hon skyndade vidare efter att ha släppt nyheten om min mormors återkomst till de levande och jag väcktes brutalt till liv av kunder som drog i mig för att få svar på frågor och jag drogs in i butiken lätt förstummad av det som hänt och nu har bollen satts i rullning: Jag har en mormor som återvänt från de döda!

Jag har stört mig på en väns beteende mot mig under en längre period men inte riktigt vetat hur jag ska hantera honom, när jag berättat om att saker han säger sårar mig så har han kontrat med att vi inte kan ha en vänskap där han måste tänka sig för att inte såra mig samtidigt som han är väldigt pigg på att lyfta sidor av mig som han tycker brister hos mig. Bland annat har jag fått höra att jag saknar empati och att jag inte har förmågan att bemöta uppskattning med ett tack eller ge bekräftelse tillbaka. På grund av detta har vår relation stått stilla ett tag men idag tog jag den första kontakten för att testa marken? och kanske kunna mötas på samma villkor och ha en ömsesidig och givande relation som vi tidigare haft.

Har precis lämnat in deklarationen, lämnade in den en timma före inlämningstiden gick ut, brukar alltid vara ute i sista sekunden men inte i år, ett trendbrott kanske, var ju i tid till jobbet dag och till ett möte.

Hade en konversation idag med en person och vi diskuterade kvinnors rätt till samma lön och huruvida kvinnor kan ta samma jobb som män kan, fann det svårt att hitta argument för något som känns självklart för mig men samtidigt vet jag att jag förlorar debatten om jag skulle bara skulle köra på, det skulle bara cementera och bekräfta personens åsikter om att feminister bara är rabiata. Vi blev dock avbrutna i vår diskussion så debatten oss emellan får fortsätta, jag älskar en utmaning, måste hitta argument som kan få honom att ta till sig det hela.

En gäst på jobbet påpekade att jag inte varit med i Borås tidning på ett tag men att han minsann varit med flera gånger senaste tiden. Älskar folk med humor och älskar en utmaning, har ju inte fått in mina två senaste texter i Borås Tidning men jag har två till planerade så?

När jag flyttade tillbaka till Borås 2001 träffade jag en kille en decemberkväll, vi tillbringade natten tillsammans och jag föll fullständigt för honom men blev inte mer än så och det var kanske en del som talade mot att det skulle bli någonting mellan oss? Jag värdesatte dock vårt möte högt och levde länge på upplevelsen av vårt möte, blev lite förälskad? Vi har träffats vid flera tillfällen men det har inte hänt något mer, jag har valt att bevara minnet av vårt möte och hellre än att träffas igen under samma omständigheter har jag valt att leva på minnet av mötet. Nu har jag dock fått veta att han är singel och genom en gemensam bekant har möjligheten till en fika och kanske mer dykt upp. Detta har naturligtvis tvingat mig att omvärdera om minnet av vårt första möte är värt att sättas på prov genom att träffas igen. Vilket är viktigast, minnet eller att mötas i verkligheten och uppleva att det kanske inte är samma sak idag? Är jag beredd att sätta min tidigare upplevelse på prov och låta verkligheten ta över och kanske upptäcka att det inte var så bra som jag kom ihåg det? Är jag beredd att upptäcka att det kanske var så bra som jag kom ihåg det och ta de första stapplande stegen in i en relation? Tänk om jag blir kär och han inte blir det? Tänka om han blir kär och jag inte blir det?