Åke Englund

Morgonsolens strålar hade långsamt värmt upp den begynnande dagen och vi började närma oss slutet av nästan en timmas promenad. Det var som att jag och hundarna hade synkroniserats och nu gick i samma makliga takt och njöt av den fantastiska morgonen som vid promenadens början känts allt för kylig för den här tiden på året. I mina tankar hade jag pendlat mellan att njuta av den fantastiska morgonen och skriva på en text. När vi  korsade en gräsmatta och gick genom ett parti utan skugga så saktade vi ner allihop och stannade slutligen för att bara stå stilla och njuta av morgone och värmen. Det var som att hundarna och jag stod stilla i en slags samförstånd, i detta här och nu fanns det bara vi och för ett ögonblick var världen så bra som den bara kan bli en sommarmorgon. Och vi njöt till fullo av ögonblicket.