Åke Englund

Jag har alltid älskat film. I synnerhet på bio. Enda problemet med att se film på bio är de övriga i publiken. Jag kan leva med att man prasslar med godispåsar, att man skrattar eller skriker beroende på om det är komedi eller skräckfilm. Vad jag däremot inte klarar av är när man pratar under filmen. Måste man prata under filmen kan man se filmen hemma och inte störa andra som betalt pengar för att se filmen. Så det finns få saker som gör mig så irriterad och upprörd som när folk pratar under filmen. Jag går endast på bio med noggrant utvalda vänner som är väl bekanta med hur jag känner inför film och att gå på bio.
Ikväll gick jag på bio. Filmen var inget mästerverk men jag älskar att gå på bio. Det var många kända skådespelare i filmen och paret bredvid mig började diskutera vad skådespelarna hette och vilka filmer de varit med i tidigare. De förde sitt samtal i vanlig samtalston utan någon som helst respekt eller hänsyn till de övriga i publiken. Jag kände hur ilskan växte i mig. Jag harklade mig, ingenting hände. Jag hostade, ingenting hände. Jag gav dem en blick som hade dödat barn och små djur, ingenting. Så kom det en skådespelare som de inte kunde komma på vad han hette och de började diskutera namnförslag och filmer han hade varit med i. Och då brast det för mig. Jag lutade mig fram och skrek:
ZAC EFFRON, ZAC EFFRON, ZAC EFFRON FÖR FAN. KAN NI HÅLLA KÄFTEN NU!!!
Alla i publiken vände sig mot oss och jag satte mig tillbaka i stolen. Hela jag skakade och hjärtat kändes som om det skulle hoppa ur bröstkorgen. Efter en stund slutade jag skaka och hjärtat slog i vanlig takt igen.