Åke Englund

Jag hade inte kunnat sluta läsa boken och när jag nu kommit till sista sidan och läst klart boken kunde jag inte acceptera att boken var slut. Den slutade ju precis när det var som bäst. Trots att jag visste att boken var slut så kunde jag inte låta bli att vända på den och titta på baksidan även om jag visste att det inte hjälpte. Besviken ville jag inte inse fakta utan skakade på boken som om det skulle ramla bokstäver, ord och meningar som skulle bilda en fortsättning. Helt plötsligt insåg jag att en tjej vid bordet närmast mig tittade förundrat på mig och jag gjorde en uppgiven gest som om för att ge sken av att jag tappat något som skulle kunna ha legat i boken. Vilket stämde för jag saknade ju en fortsättning på historien i boken. Tänk om jag kan framkalla samma känsla hos läsaren när jag själv skriver min bok.