Åke Englund

Jag såg honom aldrig då jag var djupt inne i boken jag läste så han fick knacka mig på axeln för att få min uppmärksamhet. Vi pratade om kaffet, han är mer av en kännare medans jag bara vet om vad för kaffe jag tycker om. Som alltid när vi träffas nuförtiden så känns det som vi båda två kan känna att något hänt mellan oss och att det var annorlunda tidigare men vi pratar aldrig om det. Jag kan komma tiden då han var en av mina närmsta vänner, tiden innan allt ändrades. Tiden innan flickvännen kom emellan oss. Baristan ropade att hans kaffe var färdigt och han tog sitt kaffe och gick mot utgången och när han försvann ut genom caféets dörrar vidare ut i den kyliga vinterdagen så fylldes mitt hjärta av en saknad, en saknad av den vänskap som vi hade.