Hörd smärta
Jag tycker inte om att klaga. Tycker inte om att gnälla. Vill inte uppfattas som jobbig. Frågar någon om jag mår bra så svarar jag som regel att jag gör det även om jag inte mår bra. Som nu när jag har två brutna revben som gör rejält ont. Det har gått några veckor sedan jag bröt dem och de tabletter jag fick av läkaren mot smärtan har tagit slut. Men samtidigt så är inte smärtan lika intensiv som den var tidigare och jag vill inte gå till läkaren igen. Men eftersom det gör ont så försöker jag avlasta sidan där de brutna revbenen sitter genom att lägga kroppsvikten på andra sidan. Vilket i sin tur gör att jag får ont där istället. Jag försöker att inte visa något eller prata om att det gör ont. Men ibland blir smärtan för stor. Som idag på jobbet. Så när jag hade rast och var ensam på lunchrummet så lade jag mig ner på en bänk för att försöka slappna av och sträcka ut ryggen. Men smärtan blev övermäktig så jag vrålade för ful hals tagen av smärtan och övertygad om att jag var ensam. Men jag hade inte räknat med att rummets fönster var öppna på grund av värmen. Jag hade heller inte räknat med att mitt vrål av smärta skulle höras av en grupp människor som stod utanför ett uteställe tvärs över gatan. Generad av deras uppmärksamhet gick jag ner och fortsatte mitt arbetspass.