Åke Englund

Killen som handlade av mig i kassan hälsade på mig genom att säga ”Hej då!” Jag kisade med ögonen när jag tittade på honom som om det skulle hjälpa mig att läsa hans tankar och förstå varför han sa så? När jag gav honom hans växel svarade han ”Hej!” och det kändes som att världen gick baklänges. När jag gick genom butiken mötte jag en stamkund som ställde frågor om butikens stamkort. Mitt under vårt samtal frågade hon mig om jag visste att de finns ibland oss? Jag funderade på vad hon kunde mena och för mitt inre spelades det upp en mängd förslag som sminkade mimare, tomtar och människor i kycklingkostymer. Men jag tog inte upp mina förslag utan svarade bara att jag inte visste. Hennes svar blev utomjordingar. Jag försökte agera som om det var ett givet och väntat svar och som tur var så blev vi avbrutna av en kund som ville ha hjälp att hitta en vara och jag slapp fortsätta prata om utomjordingar. Under tiden som jag hjälpte räddaren i nöden att hitta varan hon sökte efter så tänkte jag för mig själv att trots min livliga fantasi så är jag ganska normal i alla fall.