Rakryggad och stolt i Fristad
När jag stod och väntade på bussen för att åka till Fristadskolan, så klev en stamkund från butiken där jag arbetar av en ankommande buss och gick fram till mig. Väl framme vid mig så log hon mot mig och sa att hon gick en omväg bara för att hälsa på en stilig kille som mig. Det var lite en lite oväntad kommentar, men mycket välkommen då jag var nyvaken och hade lite scenskräck inför de kommande lektionerna.
Lustigt nog så var det en lärare som berömde mig efter en av lektionerna och sa att jag strålade av stolthet när jag stod rakryggad och föreläste inför klassen. Jag har sedan tonåren gått med böjd rygg, något som har sin grund i att jag velat göra mig osynlig, att jag skämts för den jag varit och min böjda rygg har hängt med mig in i vuxen ålder. Så jag kan inte ens komma ihåg när någon beskrev mig som rakryggad och stolt, återigen en oväntad kommentar som gjorde min dag.