Åke Englund

När jag åt lunch idag kom det fram en kille som hejade glatt på mig. Jag frågade hur det var och han svarade att det var bra, att det var så kul att träffa mig för att jag alltid var så glad och att mötet med mig alltid gjorde honom glad. Samtidigt som jag försökte gömma det faktum att jag var generad över hans svar tackade jag för hans uppskattning och återgick till min mat. Efter en stund när jag kommit över min spontana reaktion av att det var genant att ta mot hans beröm så fylldes jag glädje och förundran över hans kommentar. Eller kanske snarare en förundran över att något som jag gör och är utan att tänka på det, skapar sådan uppskattning och ger så mycket att man kommer fram och berätta det för mig.