Åke Englund

Jag älskar film. Film är den konstart som betytt mest för mig i mitt liv. För mig är film liv. Filmen gestaltar livet på ett sätt som inget annat. Att gå på bio är en upplevelse för mig. När jag går på så är det som när troende går i kyrkan. Man visar respekt för de andra trosutövarna, man pratar inte under tiden som det framförs något på filmduken, filmduken är filmregissörens predikstol och om man pratar under tiden som något framförs så är man oförskämd mot såväl filmregissören som de som tar in filmen. Som regel går jag själv när jag går på bio och när jag väljer att gå med någon annan så är det en ynnest som jag förunnar få. Jag går bara med människor som jag vet om att de respekterar min upplevelse och är tyst under filmens gång. Det finns få personer som jag föraktar så mycket som de som pratar med varandra under en filmvisning, det är sällan som jag blir så arg som när jag hamnar bredvid någon som pratar under en filmvisning. Jag har varit på bio med vänner som sett mina ögon glöda av ilska och hat när jag tittar på någon som pratar samtidigt som filmen visas.

Men häromdagen när jag var på bio så tappade jag all ilska och allt hat i ren förvåning när jag mötte en biobesökare vars like jag aldrig mött. Fem minuter efter att filmen börjat så kommer en kvinna in i salongen, klädd helt i vitt som gör att hon nästintill lyser upp salongen, som går med en lustig gång och som med klackarna lyckas överrösta ljudet från filmen som vi alla kommit in i. När hon kommit till raden längst fram, där hon uppenbarligen funnit sin plats i livet, lyckas hon fylla bioduken med sitt huvud som skymmer filmens projicering. Efter denna remarkabla entré sätter hon sig ner och vi lyckas precis glömma vad som hänt och fokusera på filmen igen när nästa ofattbara sak händer. Kvinnan reser sig plötsligt upp, skymmer filmduken med sitt huvud och släpper sig högt och ljudligt för att sedan sätta sig ner som inget hänt. Jag har aldrig varit så förstummat i hela mitt liv. Jag glömde totalt bort att bli arg utan jag satt där med hakan i golvet i ren förvåning.