Åke Englund

Arbetade dubbla skift idag och var lite trött när jag gick genom butiken för att börja mitt andra skift. När jag gick förbi köttavdelningen ser jag en kvinna stå där och jag ser hur hon har en kundkorg med en fylld kasse. Hon står och lägger i varor i ytterligare en kasse och det hela kändes konstigt. Jag förstod med en gång att hon planerade att stjäla varorna så jag gick bara förbi gången hon stod i och sprang därefter hela kundvarvet runt så att jag kom fram till kassorna. Vid kassorna lade jag ifrån mig Gainomaxen jag själv hade tänkt att dricka och väntade tills jag såg kvinnan börja närma sig kassorna. När jag såg hur hon började tränga sig förbi gästerna i självscanningskassan gick jag ut ur butiken så att jag skulle vara på butikens utsida när jag stoppade henne. Men hon var snabbare än jag trott så jag hann bara komma ut i slussen och vända mig så var hon där, på väg ut. Jag ställde mig demonstrativt framför henne och blockerade hennes väg. Jag tog tag i hennes arm och sa åt henne att vi skulle gå in i butiken. Jag vände henne om och puttade henne in i butiken igen samtidigt som jag höll henne i ett fast grepp. Jag var arg samtidigt som jag visste att jag inte borde vara så handgriplig med henne, vi kom i alla fall in en bit i butiken innan hon fick stopp på mig. Hon slet sig loss, släppte påsarna och sprang ut genom butiken. Under hela tiden hade hon inte sagt ett ljud, hennes blick var en blandning mellan en död människas och fånge som bestämt sig för att inte säga ett ord. Jag ropade efter henne att hon inte var välkommen i butiken igen. Alla kassor var fyllda med gäster som stod i långa köer och gäster stod i slutet av kassorna och packade varor. Alla hade tystnat och iakttog mig då jag var i händelsernas centrum. Mitt rop efter kvinnan som försökt stjäla varorna lät fjolligt och tamt. Skulle behöva lite manligare röst vid sådana här tillfällen tänkte jag för mig själv. Hade god lust att likt en polis vända mig om och säga att de kunde skingras, det fanns inget mer att se. Men jag gick in i butiken och gick bort till en medarbetare och vi uppskattade värdet av varorna till 1-2 000 kronor. Adrenalindet pumpade fortfarande inom mig då jag gick och bytte om till arbetskläder och drack upp Gainomaxen.

Idag är jag tacksam för:

1. Att inget allvarligt hände då jag tog snattaren.

2. All bra musik som den nyligen avlidne Pavarotti sjungit till.

3. Den glädje jag möts av varje kväll jag kommer och hundarna hälsar mig välkommen hem.