Åke Englund

...och han går med sina böghundar... gå förbi bara...
Jag har vänt på dygnet totalt och sover alla möjliga tider men är samtidigt vaken alla möjliga tider på dygnet. vaknade nio på kvällen och gick en promenad med hundarna varefter jag ordnade mat och såg på Morden i Midsomer. Vid halv ett på natten var jag färdig med film och mat men inte speciellt trött så jag bestämde mig för att gå en promenad med hundarna. Vi var nästan hemma strax efter två och jag bestämde mig för att gå över Stora torget, alla uteställen hade precis stängt så folk var på väg hem men som alltid stannar folk kvar ett tag för obligatoriska fyllesamtal och kanske sista chansen att få med någon hem så det var ganska mycket folk kvar på torget när jag gick över det. Försökte att kryssa emellan folk och försökte bedöma deras fyllenivå och avgöra var jag kunde undvika folk som ville prata eller klappa hundarna, jag var inte så förtjust i att prata med någon och hundarna tycker inte om fulla människor. När jag nästan kommit över torget och gick förbi Minuten-automaten så stod det ett gäng där varav den ena killen tittar på mig och säger
-...och han går med sina böghundar... gå förbi bara...
Vet inte varför jag tog åt mig så mycket och varför jag blev så sårad. Jag borde ju vara van och kunna låta det bara rinna av mig efter alla år men det gick bara inte, kände mig så utsatt, förlöjligad och arg. Jag fortsatte bara att gå i samma takt som jag hållt hela tiden, brydde mig inte om att säga något, brydde mig inte om att lyssna om det kom någon fortsättning eller om någon i hans sällskap höll med honom, eller sa åt honom. Jag bara gick vidare och kände mig mer trasig och sårad än vad jag känt mig när jag ramlat och brutit handen.