Ibland tar det tid
Jag diskuterade livskriser med en arbetskompis och vi kom in på en av livets tyngre kriser, 30-årskrisen. Jag svarade som jag alltid brukar göra, att jag trodde att jag skulle få en rejäl kris när jag skulle fylla 30 för jag har alltid haft ångest inför att bli äldre. Men min 30-årskris uteblev för det hände så mycket i mitt liv i samma veva som jag skulle fylla 30. Jag bröt upp från en långvarig relation, jag flyttade och började på en ny arbetsplats. Allt detta gjorde att jag aldrig hade tid att ha någon 30-årskris, så brukar jag säga och så har jag också sett det, men idag när jag radade upp de saker som distraherat mig från att hamna i någon 30-årskris så insåg jag plötsligt att alla sakerna som jag radade upp också är vanliga tecken på en kris. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet men idag när jag sa det högt så hörde jag hur lätt det måste kunna tolkas av andra som en uppenbar 30-årskris. Tänk om jag gjort allt detta på grund av en ålderskris, brutit upp från ett förhållande, flyttat till en annan stad och skaffat ett nytt arbete... Nu vet jag att det inte är så men det som överraskar mig är att jag inte gjort den tolkningen förrän nu, 6 år senare. Ibland tar det tid att se saker.