Medveten närvaro
Någon gång så har jag hört ett ord som jag på något sätt kommit att förknippa med Buddhismen, ordet är mindfullness. På svenska blir det medveten närvaro, ett begrepp som även kommit att användas som ett terapeutiskt förhållningssätt. Första gången jag hörde ordet mindfullness kände jag att det satte ord på något jag gjorde men inte hade ett namn på. Knepigt nog så använder jag mig mest av det på arbetet, tror att det är därför jag har sådan närvaro och koll på vad som händer på arbetet.
När jag arbetar så tänker jag inte på allt annat i mitt liv utan fokuserar så gott som helt och hållet på vad som händer på min arbetsplats. Jag iakttar folk omkring mig, jag ser vad människor gör, vad människor handlar. Jag ser vilka som petar sig i näsan, jag iakttar hur människor uppför sig, vilket tonläge de har och vilket humör de är på. Jag iakttar vad som händer i andra kassor, ser vad mina arbetskamrater säger till sina gäster. Jag lägger märke till vad mina arbetskamrater kan och inte kan, om de hänger med på vad gästerna vill och vad de söker. Jag ser vad gästerna har hängt med på och vad de inte hängt med på. Jag ser om kunderna tycker att något är pinsamt för att de inte förstår, inte har pengar kvar eller om de inte kan stå för att de vill hoppa över att köpa en vara. Jag funderar på vad människor handlar och hur ofta de handlar. Jag lägger märke till vilka som handlar på rekvisitioner från socialtjänsten. Jag ser om vilka som är ledsna och vilka som är glada, jag ser vilka som vill prata och vilka som inte vill prata. Jag ser vilka som söker uppmärksamhet. Jag iakttar alla som sätter i system att låtsas glömma ta en påse för att slippa betala. Jag ser vilka som behöver glasögon men vägrar inse det eller använda glasögon. Jag ser vilka som är osäkra på hur man använder betalkort.
Min arbetsplats är en fantastisk plats att iaktta människor, det finns alla typer av människor, alla åldrar och från olika länder. Ingen dag blir tråkig om man arbetar med medveten närvaro.
Idag är jag tacksam för:
1. Stamgästen som berömde mig för hur jag använder ord och hur jag uttrycker mig när jag skriver.
2. Ambulansfärden förra veckan, den fick mig att omvärdera saker i livet, andas djupare och sträcker på ryggen oftare.
3. Att jag börjat skriva om min barndoms tid hos morfar och mormor, ett projekt som legat och vilat men som jag nu tagit tag i.
När jag arbetar så tänker jag inte på allt annat i mitt liv utan fokuserar så gott som helt och hållet på vad som händer på min arbetsplats. Jag iakttar folk omkring mig, jag ser vad människor gör, vad människor handlar. Jag ser vilka som petar sig i näsan, jag iakttar hur människor uppför sig, vilket tonläge de har och vilket humör de är på. Jag iakttar vad som händer i andra kassor, ser vad mina arbetskamrater säger till sina gäster. Jag lägger märke till vad mina arbetskamrater kan och inte kan, om de hänger med på vad gästerna vill och vad de söker. Jag ser vad gästerna har hängt med på och vad de inte hängt med på. Jag ser om kunderna tycker att något är pinsamt för att de inte förstår, inte har pengar kvar eller om de inte kan stå för att de vill hoppa över att köpa en vara. Jag funderar på vad människor handlar och hur ofta de handlar. Jag lägger märke till vilka som handlar på rekvisitioner från socialtjänsten. Jag ser om vilka som är ledsna och vilka som är glada, jag ser vilka som vill prata och vilka som inte vill prata. Jag ser vilka som söker uppmärksamhet. Jag iakttar alla som sätter i system att låtsas glömma ta en påse för att slippa betala. Jag ser vilka som behöver glasögon men vägrar inse det eller använda glasögon. Jag ser vilka som är osäkra på hur man använder betalkort.
Min arbetsplats är en fantastisk plats att iaktta människor, det finns alla typer av människor, alla åldrar och från olika länder. Ingen dag blir tråkig om man arbetar med medveten närvaro.
Idag är jag tacksam för:
1. Stamgästen som berömde mig för hur jag använder ord och hur jag uttrycker mig när jag skriver.
2. Ambulansfärden förra veckan, den fick mig att omvärdera saker i livet, andas djupare och sträcker på ryggen oftare.
3. Att jag börjat skriva om min barndoms tid hos morfar och mormor, ett projekt som legat och vilat men som jag nu tagit tag i.
Kommentarer
Trackback