Åke Englund

Det har gått en timma in på det nya dygnet och jag borde ha lagt mig för länge sedan. Men jag känner mig lustigt nog fri, mer fri än jag gjort på länge. Vet inte om det är vinet, pillerna eller åldern. Kanske är det allt eller inget. Kanske är det insikten om att jag inte är rädd längre, eller att jag faktiskt aldrig varit speciellt rädd. Jag låter hunden springa lös på öde gator, ibland försvinner han runt något hörn eller ut i dimman som täcker de tomma gatorna. Men han vänder och kommer tillbaka så fort jag ropar på honom. Vi njuter båda av vår nyfunna frihet på de öde gatorna i den dimmfyllda natten.