Över ytan
Vaknar till liv, simmar mot ytan. Känner hur trycket mot bröster minskar ju närmare ytan jag kommer. Trasslar mig ur bottenslammets grepp, sliter loss sjögräset. Simmar mot ljuset, simmar mot ytan. Finner en väg tillbaka. Klarar av att hantera vardagen. Klarar av att inte dras under ytan. Håller mig flytande. Lever igen.
Kommentarer
Postat av: Lars Wikander
Hej Åke!
Hittade av en tillfällighet din blogg. LÄste bla annat ÖVER YTAN. Mindes några rader jag skrev 1970. Delar med mig.
DEPRESSION
Gerillasoldater.
Från ingenstans
slår de plötsligt till.
Behärskar vitala delar
av mitt inre territorium.
Tar all min frukt.
Har bara tomma
grenar kvar.
Hungrar själv
och kan inget ge.
Avbrutna grenar
spetsigt vända
mot andra.
Ser.
Vet.
Uppfattar.
Men maktlös.
Så en dag,
vid soluppgången,
märker jag att
gerillasoldaterna,
lika plötsligt som de kom,
dragit bort till andra trakter.
Solen skyndar på knopparna.
Jag kan andas.
Jag kan ge.
Trackback