Åke Englund

Under dagar när luften står stilla, när värmen är tryckande och tålamodet tryter så känns det som att jag är nära att spricka. Jag vill fräsa åt kunder som ger mig skrynkliga sedlar och fråga dem om de fick sedlarna när de jobbade nattskiftet på den lokala strippklubben. Jag vill ta stryptag om kunder som inte tar på sig sina glasögon och därför inte kan slå sin egen kod när de ska betala med kort, jag vill fråga dem om de kör bil utan glasögon också men de kanske inte skiter i andra när de kör bil på samma sätt som de gör med mig när de inte kan slå sin kod eller ens dra sitt kort utan istället blir arg på betalterminalen eller mig. Eller folk som står och gnäller på att det tar tid i kön men när det väl blir deras tur så tar det en evighet att lägga upp sina varor på bandet, hitta pengar flytta sin röv så att andra kommer fram, vad jag vill göra med dem ska jag inte ens gå in på.
Men allt detta står jag ut med i vanliga fall, något som varit allt svårare de senaste dagarna då värmen på min arbetsplats varit i det närmaste tropisk och mitt tålamod har sjunkit i takt med att temperaturen närmat sig 30 grader. Tack och lov så har jag min fantasi att ta till som så ofta. Och idag när jag stod framför ytterligare en person som lyckats kombinera det mesta i sin repertoar. Hon började med att gnälla ljudligt om hur långsamt kön gick och om det var någon som jobbade i kassan. Det var ju ganska givet att det var en pensionär för de har alltid bråttom hela vägen fram tills det är deras tur, då stannar världen upp. Hon klarade givetvis inte av att dra sitt kundkort vilket i slutändan blev mitt fel trots att jag själv installerat nya betalterminaler för mindre än en vecka sedan. Sedan var det skrynkliga sedlar i en portmonnä och mynt från en annan portmonnä. För att inte få ett spel på henne i värmen så började jag fantisera om vad jag skulle vilja göra. Och jag kom att tänka på Sopp-nazisten i ”Seinfeld” och hur han bestämde allt från hur folk skulle stå i kö till att de skulle ha jämna kontanter när de betalade. Alla som inte följde hans regler fick lämna butiken och fick inte heller köpa hans utsökta soppa. För mitt inre såg jag hur jag skaffade en likadan mustasch som Sopp-nazisten och skällde på folk som inte uppförde sig. Men jag skulle inte se bra ut i mustasch… det var en rolig fantasi dock och den hjälpte mig genom den tropiskt varma dagen.