Ju högre upp desto hårdare fall

Under en promenad med hundarna bestämde jag mig för att ta en genväg över en snövall för att komma hem lite snabbare, kylan och jag är inte bästa vänner om man säger så… en väldigt smal stig var upptrampad sedan tidigare och jag gjorde mitt bästa för att ta mig längs den smala stigen med en hund framför mig och en bakom mig. När jag nått toppen på snövallen (tänk er en pampig fanfar i bakgrunden och utsikten från en hög bergstopp) så tappar jag balansen och ramlar bakåt och när jag väl ligger där så är det i princip bara min överkropp som inte är under snön. Den större hunden som gått framför mig tror att jag vill leka så han hoppar på mig med framtassarna på min bröstkorg samtidigt som han ser helt överlycklig ut, för ett ögonblick trodde jag att den mindre hunden var under mig i snövallen men det visade sig att han hunnit springa undan när jag föll. Tar mig upp ur all snö och efter mycket svärande tar jag mig hemåt. Det får vara nog med vinter nu!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Håller med till 110 % att det räcker med vinter och snö nu. (Samtidigt som jag skriver detta faller snön ner i stora flingor utanför fönstret.)

2010-02-25 @ 14:25:50
Postat av: Du vet vem

(tänk er en pampig faRfar i bakgrunden

2010-02-25 @ 18:29:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback