Återkommande dröm
Jag funderar ofta, just nu kanske lite extra, på vilka värderingar jag har och vad jag vill göra i livet. Den senaste veckan har jag haft en återkommande dröm. I drömmen är jag på jobbet men till skillnad mot i verkligheten så är butiken nästan tom, de enda som är inne för att handla är några av de mer speciella kunderna som handlar i den butik som jag arbetar i. Dessa är, i min dröm, zombies. De är alltså döda, levande döda. Deras ögon består endast av ögonvitor och oftast är deras kläder trasiga och de saknar kroppsdelar eller så hänger det lösa kroppsdelar på dem. Men de har kvar de karakteristiska kännetecken som gör att de märks i mitt vanliga liv, de gör även det som får dem att stå ut i vanliga fall. En av dem är väldigt överviktig och talar för sig själv, precis som hon gör i verkliga livet, men nu talar hon till mig samtidigt som hon tittar rakt framför sig med en död blick av blodsprängd ögonvita. En annan som i vanliga fall har samma kläder året om och luktar kiss räcker mig sina pantkvitton, något hon gör i vanliga fall, men nu är hon död och förruttnelsen har angripit hennes ansikte och handen som ger mig kvittona består endast av skelett och likmaskar. Istället för att som i vanliga livet, säga att hon ger mig mynt för att få jämna pengar tillbaka, så talar hon till mig. En man som i vanliga fall har gjort det till sin livsuppgift att berätta för oss om det hamnat bröd i skyltfönstret, talar i drömmen till mig. Hans ögon består endast av blodsprängda ögonvitor och hans tänder lossnar från det ruttnande tandköttet och ramlar ut på kassadisken. Detta pågår genom hela drömmen och jag träffar olika många av dessa kunder, och andra av våra mer speciella kunder varje gång jag drömmer beroende på hur länge jag sover. Alla är döda, alla som i vanliga falla tycks leva i sin egen värld och prata med sig själva eller för sig själva, talar nu till mig. Och de berättar alla om de misstag som de gjort och det som fått dem att bli annorlunda och tappa kontakten med verkligheten. De uppmanar mig att inte bli som dem, att ta reda på vem jag är och hur jag vill leva. Och att ge allt för att leva livet utan rädslor. Att ge allt för det som jag tror på. Att tro på mig själv. Att inte tappa bort mig själv på vägen och tappa bort drömmarna jag bär inom mig. För då kommer jag att bli som dem, levande men ändå döda.