Rädsla i annan form
I butiken som jag arbetar har vi ett system för att minska stölder av cigaretter och snus. När en kund ska köpa ett paket cigaretter eller snus så måste han ta ett kort som motsvarar den vara han vill köpa, kunden får sedan ge kortet till personalen i kassan som tar betalt och aktiverar kortet, som kunden sedan får använda för att få ut sin vara. Ett för kunden enkelt system bara man använt det någon gång. Idag hade jag en kund som skulle handla med detta system för första gången så jag förklarade vänligt, tydligt och pedagogiskt. Åtminstone enligt mig själv. Men det blev för jobbigt för kunden så han fräste argt åt mig att han minsann skulle åka till en bensinmack där man kunde handla på normalt vis. Jag log och tog betalt för de varor som han kunde handla på vanligt sätt. Jag kunde känna igen mig själv i mannen som stod framför mig, speglingen jag kunde se i honom var spillror av mitt gamla jag. Jag kunde känna igen mig i hans rädsla, i hans sätt att åka en omväg istället för att pröva något som jag inte gjort förut. Allt för bevara tryggheten, allt för att undvika att göra något nytt och kanske misslyckas. Eller kanske lyckas. Jag vet inte riktigt vad som påverkat mig att kliva utanför den där bubblan av trygghet men jag gör det dagligen. Det innebär inte att jag inte är rädd. Men jag gör det i alla fall. Vet inte om det är för att jag bestämt mig. Eller om det är för att jag förstått hur liten världen man lever i blir när man lever utifrån sina rädslor. Och jag kunde se rädslan i mannens ögon, rädslan maskerades av irritation som han la ut på mig men det var likväl rädsla i annan form.