Minnen av Tarzan
Generellt så har jag inga minnen från tiden före det att jag fyllde 10 år, tiden innan pappa dog. Men ibland kan de mest udda saker väcka minnen till liv. Som idag på arbetet när vi fått in mjukisdjur av olika sorter som del i en kampanj för ICA-kortet. Ett av djuren var en apa som i sin tur höll en mindre apa i handen och när jag stod och pratade med en arbetskompis om hur otroligt söta mjukisdjuren var så kom minnesbilder från när jag var 9 eller 10 år gammal. Det var synen av hur mjukisdjuren höll varandra i handen som fick minnesbilderna att välla fram. Bilder av hur jag leker apa med en kompis som jag hade när jag var liten, inte spelar apa som jag så ofta gör idag utan leker apa. Jag ville nämligen alltid leka att jag var en apa och att min kompis var Tarzan. Vi hade nämligen sett Tarzan och i filmen höll Tarzan alltid apan Cheeta i handen och jag ville så gärna hålla min kompis i handen, ännu lyckligare blev jag då han klädde sig i bara ett tygstycke för att likna Tarzan. Jag förstod aldrig varför jag gillade den leken så mycket, visste bara att jag kände mig varm och levande när jag var med honom. Den dagen hans familj flyttade till en annan stad var en av de sorgligaste dagarna under min uppväxt och saknaden var enorm, tror nog inte att jag riktigt kom över att han försvann ur mitt på många år. Förstod aldrig vad det var som jag kände för honom på den tiden, det var först i vuxen ålder som jag insåg att jag varit förälskad i honom.