Dagar av ensamhet
Dagar av ensamhet. Inga mail. Inget Facebook. Inga telefonsamtal. På sin höjd några sms. Inga möten i trapphuset. Lever mitt i stadens centrum men ändå i total avskildhet. Ingen som säger hej när man går på stan. En lång resa över hav, en lång resa till en annan världsdel men ändå en kort resa bara över en helg. Ingen som pratar samma språk. Jag känner hur jag transformerar mina tankar och drömmar till engelska allt snabbare för varje resa jag gör. Läser morgontidningen på engelska och ser engelskspråkig tv. Alla samtal jag har med personal på restauranger, biografer, bussar och på hotellet är på engelska. Jag är så van vid att prata engelska att de inte regerar på mitt uttal längre, de tar mig för en av dem. I den mån jag överhuvudtaget pratar med någon. Njuter av avskildheten, njuter av att försvinna i massan och bli en i mängden. Förutom servicepersonal så är den enda kommunikation jag har med andra människor en lätt nickning när man möts i en hotellkorridor eller ett ”Sorry!” när man kommer mot någon i hissen. Njuter av mina dagar av ensamhet.