Skilda liv, delade liv
Min närmsta vän bor 100 mil bort. Vi har varit vänner i mer än 16 år och trots avståndet mellan oss finns det ingen som står mig närmare. Vi träffas inte så ofta men vi pratar med varadra nästan varje dag så jag tänker sällan på avståndet mellan oss, tänker sällan på våra skilda liv. Under midsommar blev det dock tydligt för mig att vi lever skilda liv. Men ändå delade liv. Jag arbetade dubbla skift trots att det var midsommarhelg. På rasterna pratades vi vid. Jag gick hem för att gå ut och gå med hundarna och han var hemma på gården för att kolla till djuren, han var egentligen på ett midsommarfirande men var tvungen att gå ifrån. Jag arbetade men var tvungen att gå hem på rasten, för djurens skull. Han lever på landet, jag bor i stan. Han jobbar med djur, jag jobbar med människor.Han älskar att bo på landet, jag dyrkar asfalten under mina fötter. Vi har båda försökt leva liv som inte var gjorda för oss och återvänt dit där vi känner oss hemma. Och behållt kontakten under alla år. Ibland kan jag känna avundsjuka på hans liv med familj, rutiner i årstider och helger. Närheten till landet och naturen. Men vi vet båda att jag inte kan leva det livet. Vi lever båda de liv vi måste leva för att kunna leva med oss själva. Vi har skilda liv, men ändå delade liv.
