Åke Englund

Boken är färdigskriven och jag väntar på besked från bokförlagen som jag skickat manuset till. Nästan två års arbete är till ända. Lever i ett slags vakuum. Under den tid som jag arbetat på boken så har jag arbetat in en rutin som jag trivs med. Tillbringar varje vardagsförmiddag på mitt stamcafé där jag sitter och skriver samtidigt som jag dricker en Latté. Skrivandet har blivit till en vana och rutin. Jag känner en slags rastlöshet i kroppen nu när jag inte har något bestämt projekt att skriva på. Fortsätter att gå till mitt café, dricker min latté. Funderar på vad jag vill skriva om när jag ger mig på nästa projekt. Idéer råder det inte brist på men det gäller att hitta något som håller för en hel bok. Om jag lyckas hitta ett förlag som ger ut boken jag skrivit, kommer de att ha åsikter/önskemål/tankar på vilken min nästa bok kommer att bli. Tankar om att skriva en fortsättning på den första boken har funnits ett tag. Jag är ju uppväxt i en ålder där varje film som går någorlunda bra får en fortsättning, en del två. Och jag har material för en till bok men hur binder jag samman det hela? Samtidigt så vill jag lämna mörkret bakom mig. Vill skriva en roligare berättelse. Kanske beskriva en omöjlig kärlek, Om några månader är det oktober och jag funderar åter på att bege mig till staden där jag började skrivandet på min första bok. Är det dags för mig att återvända dit för att lägga grunden för nästa bok? Fram tills dess lever jag i väntan på svar om min första bok. Väntar på svar om något förlag vill ge ut den. Fortsätter min rutin med att gå till cafét. Sitter och skriver på texter som kanske blir grunden för min nästa bok. Väntar på svar. Väntar på nästa resa, såväl den inre som den yttre.