Åke Englund

Jag hörde en låt som spelades i bakgrunden i en tv-serie och på något sätt var det som att den talade till mig. Jag kunde inte släppa dess melodi och texten hemsökte mig i mina drömmar. Jag letade reda på vem som gjort den och vad den hette och sedan dess har jag spelat den oavbrutet. När jag lyssnar på den så är det som att den öppnar flodvallar av känslor. Det är som att jag flyger när jag lyssnar på låten. Den isnpirerar mig att skriva, den färgar min vardag och jag lyssnar på den om och om igen trots att jag är rädd för att tröttna på den. Den har fått mig att skissa på en ny bok och jag har börjat skriva på de första kapitlen. För varje gång jag lyssnar på den får jag nya bilder och visioner framför mig. Jag vill skriva en bok, jag vill klättra i höga berg och vandra i djupa dalar. Jag vill dansa och sjunga. Jag vill smyga ut i natten och måla budskap på husväggar. Jag vill ställa mig på ett hustak och kasta ut papper med bokstäver som som bildar en enhet för den som kan sammanfoga dem. Om jag tar ett steg utanför mig själv och tittar på mig själv så blir jag rädd, men jag kan inte låta bli att lyssna på låten igen. Och igen...