Hissnande upplevelse
När jag kommer till porten till mitt hus om kvällarna efter jobbet tänder jag inte ljuset i trappuppgången. Istället går jag in i den mörka trappuppgången och trycker på knappen som får hissen att åka ner till bottenplanet där jag väntar på den. Det slår aldrig fel, hissen är aldrig på bottenplanet när jag kommer hem om kvällarna. Antagligen är det alltid folk som åkt upp till sina våningsplan när de kommit hem för kvällen vilket gör att hissen aldrig är nere på bottenplanet och redo för mig att bara kliva in. Istället får jag alltid vänta. Men det gör mig inget. Jag lutar mig mot väggen och njuter av mörkret, tystnaden och stillheten. Ser hur våningsplanet ovanför lyser upp av en strimma ljus som rör sig för att slutligen förtäras på sin väg ner mot bottenplanet. När den når bottenplanet lyser den först upp golvet för att sedan växa och lysa upp golvet, väggen och trappstegen ner mot källaren. Jag öppnar dörren och kliver in ljuset för att färdas uppåt.