En stilla bön
Åt lunch på ett café samtidigt som jag gjorde anteckningar på nästa kapitel. Eftersom jag var ensam så hade jag satt mig i det som kallades baren, jag satt där både för att inte ta upp ett helt bord på egen hand och för att få vara ifred. Jag satt mittemot en tegelstensvägg och en spotlight från taket lyste upp väggen och bänken jag satt vid och det blev nästintill sakral stämning. Dessutom handlade kapitlet som jag skrev på just nu om en scen som utspelades i en kyrka. Efter att ha skrivit ner allt som kom till mig la jag ifrån mig pennan, sköt in tallriken mot väggen, knöt mina händer och blundade samtidigt som jag böjde ner huvudet. Den klassiska musiken jag lyssnade på förstärkte känslan av att jag bad en bön. Och samma ögonblick så var det som att jag åter fick kontakt med situationen jag försökte beskriva i texten och inspirationen flödade. Jag satt så ytterligare en stund tills dess att inspirationen åter tog slut. Satt och blundade när jag insåg hur det måste se ut så jag skakade på huvudet och skrattade åt mig själv nät jag satt där i min ensamhet framför en tegelvägg.