Åke Englund

Hackar grönsaker, kokar pasta och smuttar på ett glas vin samtidigt som jag lyssnar på Miles Davis. Blundar och andas in dofterna som blommar ut när jag steker grönsakerna. Smakar av pastan. Häller av vattnet och lägger upp de stekta grönsakerna och pastan. Innan jag sätter mig ner för att äta byter jag musik och lyssnar på Cecilia Bartoli när jag äter maten. Tittar på datorns bildskärm och bläddrar mellan de öppna dokumenten. Ett är boken jag skriver, ett annat är dikter jag försöker skriva och det tredje dokumentet är en idé till en tidningsartikel som jag jobbar på. Tittar mig omkring och det slår mig att allt jag har är skapat av mig själv. Att allt jag har omkring mig är sådant som jag arbetat ihop, sådant som jag själv skapat. Och att inget av detta är något jag fått med mig hemifrån. Allt är från ett liv jag som jag har skapat, upptäckt, format och formats av i vuxen ålder. Jag är inte uppväxt med att skriva texter, läsa dikter, lyssna på opera eller laga mat och dricka vin samtidigt som jag lyssnar på jazz. Allt detta är saker som jag upptäckt under min resa i vuxendomens land där jag tagit mig fram utan kunskap och lärdom från barndomens land.