Själens osynliga ärr

Jag skriver en text om att vara oönskad som barn, om att vara utsatt för en alkoholist infall och nycker som barn, om att som barn få höra att man inte är värd något, att man bara är en belastning. Tänker på ett engelskt uttryck som på svenska går ungefär såhär: ”Hugg och slag kan bryta mina ben men hatfulla ord sårar för evigt”. När jag skriver texten tänker jag att det på något sätt hade varit enklare att bli slagen. Slag som ger blåmärken, sår eller brutna ben. Slag som konkreta bevis. Bevis som inte går att säga emot. Bevis som inte går att gömma eller förneka. För hugg och slag ger brutna ben, blåmärken, sår eller ärr som säger att något faktiskt hänt. För själens ärr må vara lika verkliga, lika smärtsamma. Men de blir osynliga för omgivningen, de går att förneka av en omgivning som inte vill se. Och framför allt så förminskar barnet det som hänt, han vänder bort själens ärr så att ingen kan se dem, han tänker att det nog inte är något. Han tänker att om ingen annan tar det på allvar varför ska då han själv göra det?


Kommentarer
Postat av: Carola Johansson

Åke...



Det är nog så, att människor tror att det som inte syns, finns inte. Du skriver väldigt naket och osminkat, texten berör mig djupt. Jag vill avslutningsvis säga, att jag är så glad att du finns i mitt liv och att du är en sann vän, som finns, trots att vi inte ses så ofta. Så... bevisligen kan saker existera, trots att det inte alltid syns... Kramar

2011-05-30 @ 10:02:36
Postat av: Susanne

Barn tar också ofta på sig skulden för det som händer, trots att det egentligen inte har någonting med dem att göra. De känner sig ensamma i sin situation för de vet ju inte att många andra -tyvärr- också har det som de. Även som vuxen finns skuldkänslorna kvar. Men alla hemska övergrepp mot barn är ALDRIG barnets fel!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback