Början på ett nytt äventyr
För andra gången i mitt liv stod jag framför en publik och tävlade i att framföra poesi som jag skrivit själv. Det var skrämmande, kändes absurt och så inte jag. För några år sedan hade tanken varit skrattretande men efter att ha gjort det en gång tidigare och upptäckt att jag lyckades så bra med det att jag gick till final, så var jag nu tillbaka för att utmana mig själv, göra det jag inte törs och det jag inte kan. För att våga ställa mig inför en publik och läsa upp mina innersta tankar så var jag tvungen att fokusera och andas mellan meningarna vilket skapade en effekt av djup. Min vana trogen att bara ha några stödord till hjälp och ”bara” låta tankar flöda skapade en illusion av professionalism. Och mitt överlevnadsknep att lysa upp även de mörkaste tankar och vrår med humor vann publikens hjärta. Jag kom tvåa i kvällens tävling och gick vidare till en final så äventyret är inte över, tvärtom har det kanske bara börjat.