Uppskattning
När min föreläsning var färdig lämnade jag över till klassföreståndaren och klassens blickar flyttades från mig till honom. Klassföreståndaren och jag hade småpratat en stund innan min föreläsning så jag visste att det var hans sista termin innan han gick i pension. Och det var tydligt att han hade en mer strikt relation med eleverna än de andra yngre lärarna som jag träffat de senaste dagarna. Inget fel i det, de hade olika sätt att relatera till eleverna bara. Och det var inget tvivel om att han brydde sig om eleverna och de verkade gilla honom också. Men nu när min föreläsning var färdig så vände de blicken mot honom och det kändes som att de frågade honom om något utan att säga något högt. Lika ordlöst besvarade han deras fråga med att nicka och klassen vände åter sina blickar mot mig och applåderade åt mig. Det hela hade bara tagit några sekunder men jag kunde inte släppa tankarna på vad som hänt och funderade på det under tiden som klassföreståndaren avslutade lektionen och eleverna lämnade klassrummet. När eleverna lämnat salen och det bara var jag och han kvar så var det som att han kunde se att jag funderade över vad som hänt och han log mot mig och sa:
-Jag tycker inte om att man applåderar i ett klassrum men din föreläsning var något extra och de tyckte uppenbarligen också det så därför lät jag dem applådera.
Trots att jag som regel får applåder efter mina föreläsningar så kändes den här klassens applåder och hans förklaring lite extra.