Åke Englund

Mitt bokprojekt går sakta framåt. Skriver just nu på ett kapitel som jag försökt skriva ner i flera år i olika former. Texten berör mig otroligt och är svårskriven. När jag försökt skriva ner den tidigare har den varit så jobbig att skriva att jag mått fysiskt dåligt och varit tvungen att kräkas. Men nu går det bättre och jag börjar bli nöjd med texten. Är spänd på hur andra, som inte har samma personliga berörningspunkter, tar emot texten. Jag vill skriva texten personligt men ändå vill jag att den ska hålla bra kvalité och inte bara påverka en utifrån vad som beskrivs. Texten är samtidigt så privat och utlämnande att jag redan nu funderar på hur det skulle komma att kännas den dagen jag förhoppningsvis publicerar min bok. För även om det som beskrivs är hemskt så vill jag inte verka som ett offer. Ställer mig fågan gång på gång. Hur skriver jag texten utan att jag framställer mig som ett offer och hur beskriver jag hur jag funnit styrkan och kraften som drivit mig framåt? Under skrivandet så känner jag hur svaret växer fram likt motivet på en tavla som man inte visste vad den förställde när man började måla.