"Modig och cool"

Killarna som stod en bit bak i kön log mot mig och det riktigt strålade om dem. När det blev deras tur så sa de:
-Hej Åke!
Och det var uppenbart att de på något sätt kände igen mig så jag antog att de gick i någon av de klasser jag har besökt de senaste veckorna, så jag hälsade glatt tillbaka och frågade om min föreläsning fick godkänt?
Båda nickade jakande och den ena killen sa att jag var modig varefter den andre sa att jag var cool. Jag tackade generat för berömmet och de vinkade till mig när de gick sin väg. Jag ser inte, och har aldrig sett mig själv som varken modig eller cool och kunde inte riktigt förstå vad de menade men jag bar med mig berömmet inombords. När jag berättade om killarna för en arbetskompis någon dag senare så instämde han i vad killarna sagt och sa att även han tyckte att det var modigt att ställa sig inför en hel klass och prata öppet, ärlig och personligt om hur det är att vara homosexuell. Och visst, jag kunde förstå vad min arbetskompis och killarna menade men jag kan inte riktigt förlika med tanken på att jag skulle vara modig. Jag som är livrädd varje gång jag ställer mig framför en skolklass, efter 15 år som föreläsare…


Kommentarer
Postat av: Susanne

Att var modig är utsätta sig för det man tycker är obehagligt/det man är rädd för. Du är oerhört modig! Dessutom är du as-cool (som min 14-åriga dotter skulle ha sagt).


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback