Livlina

Den senaste tiden har mycket av mitt skrivande handlat om min och mammas relation. Det har varit bitvis jobbigt att skriva och jag märker hur mycket som finns kvar inom mig av livet som var då. Hur lätt jag för att falla tillbaka i hur det var. Hur jag blir osäker på mig själv och blir rädd för att ingen ska tro på mig. Och när jag satt där och skrev på caféet mitt ibland alla människor så tog rädslan överhanden. Jag fick panik och sköt ifrån mig datorn. Kände att jag inte vågade längre, att ingen skulle tro mig och att jag skulle brytas ned till den kille jag var i mellanstadiet. Fick svårt att andas och blundade. Tittade mig omkring på de andra gästerna. Sms: ade till en vän och skrev att jag fastnat i skrivandet, att jag inte kände för att prata med någon men att jag fått panik och var rädd. Efter några minuter fick jag ett svar via sms som fick mig att fatta mod och skriva vidare: Var inte rädd. Världen är full av veklingar som gjort stora saker

Kommentarer
Postat av: cygjhyu7

fctg hcygfhcjfcy7u ygf 76


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback