Åke Englund

Under hundpromenaden efter kvällens arbetspass mötte jag två tonårstjejer som var på väg till en fest. De kände igen mig som trevlige killen på ICA och ville klappa mina hundar så de stannade upp och pratade en stund samtidigt som de klappade på den större av mina hundar. Den mindre av mina hundar är lite rädd av sig så han gömde sig bakom mig och tittade fram lite nyfiket. En av tjejerna sa: ”Åh, va söt den var och vilka stora ögon den har” varpå den andra tjejen sa: ”Det är för att den ska kunna se dig bättre”.
Jag skrattade inombords åt hennes kommentar som fick mig att tänka på den gamla sagan om Rödluvan och vargen. Efter en stunds samtal började den lilla hunden övervinna sin rädsla och den tittade åter fram, den här gången fällde den upp sina öron varpå tjejen som påtalat hundens ögon att utbrista: ” Åh, va söt den var och vilka stora öron den har” varpå den andra tjejen sa: ”Det är för att den ska kunna höra dig bättre”.
Den här gången kunde jag inte hålla mig utan utbrast: ”Ja han är allt min lilla varg” och en av tjejerna gapade stort och frågade om det var en varg? Förvirrad sa jag: ”Ja som i sagan!” ”I sagan?” sa tjejen och tittade frågande på den andra tjejen. ”Ja sagan om Rödluvan och vargen där vargen klär ut sig men avslöjas av sina stora ögon och stora öron”. Tjejerna tittade frågande på varandra och på mig. Ingen av dem hade hört talas om någons saga med någon Rödluva och en varg. De klappade en stund till på hundarna innan vi skildes åt och jag kände mig rätt gammal när jag gick vidare i den mörka kvällen.