Åke Englund

Min föreläsning hade tagit lite längre tid än i vanliga fall då det blivit en del utvikningar i min berättelse och jag hade fått fler frågor än vad jag brukar få. Den planerade lektionstiden hade nått sitt slut men en av killarna i klassen sa att det var ok att fortsätta en stund till då deras nästa lektion inte började ännu på ett tag. Smickrad över att hela gruppen tycktes vilja dra över tiden tackade jag för deras förtroende och svarade på frågan jag fått precis när den ordinarie lektionstiden tagit slut. Frågorna fortsatte och jag svarade personligt på frågorna och möttes av förstående och deltagande blickar men också av hjärtliga skratt. Efter att ha stått framför gruppen under föreläsningen satte jag mig ned på katedern då stämningen blivit avslappnad och familjär. Personen som skulle låsa dörren till salen vi var i öppnade förvånat dörren och såg oss sitta kvar och diskutera och skratta. Min föreläsning hade mer övergått i en frågestund och det var som att vi simmade medströms tillsammans, jag kunde nästan ta i stämningen som var i rummet. Till slut var det dags för eleverna att ta sig till nästa lektion och jag insåg att jag dragit över tiden med 20 minuter.