Likt en cowboy i solnedgången
Ironiskt nog så rör sig kön långsammare i den kassa som i folkmun kallas för snabbkassan än vad den gör i butikens övriga kassor. Väl medveten om att kön rör sig långsammare kallar jag den aldrig för snabbkassa utan helt enkelt för kassa 5. Dels är det butiken femte kassa och dels får man handla max fem varor i den kassan på grund av utrymmet eller rättare sagt bristen på utrymme. Jag står inte så ofta i kassa 5 då man har mer kontroll över det som händer i kassaområdet om man står i den kassa som är kassalinjen hjärta. Men idag blev det så att jag kom att stå i kassa 5 och då allt går långsammare i den kassan och det inte finns så mycket annat att göra så saktade jag ner mitt eget tempo och följde flödet. En bit bak i kön till en av de andra kassorna kunde jag se en stamkund, våra blickar möttes och han nickade och log mot mig. Leendet var återhållsamt och jag försökte dämpa mitt leende då jag har en tendens till att bli väldigt uppenbar när jag ser någon som jag tycker är snygg. Men samtidigt så är han inte snygg. Snygg är ett alltför svagt och intetsägande ord när jag tänker på den här killen. Han är vacker och nästintill perfekt. Lång med muskulös överkropp, axellångt blont hår och de kraftiga käkarna har en tredagarsstubb som får honom att se extra manlig ut. Han har sedan länge förstått att jag avgudar honom och då han regelbundet handlar av mig har jag fått intrycket av att han gått från att vara oroad till att acceptera till att slutligen vara smickrad av min uppenbara dyrkan. Nuförtiden brukar vi småprata om hur dagen varit och hur hans träning går, småsaker helt enkelt. Eftersom kön han stod i gick avsevärt snabbare framåt än kön till min kassa så var han färdig alltför snabbt och han log mot mig och sa hej och sedan gick mot utgången. Solen var på väg ner och stod i rak linje med butikens ingång och solen tycktes måla golvet med sina strålar likt penseldrag av guld. Han gick mot utgången, mot solnedgången och butikens dörrar öppnades likt dörrarna till en saloon i vilda västern. Likt en cowboy som rider bort i solnedgången gick han ut från butiken, ut mot solnedgången och försvann slutligen ur mitt synfält.