Tystnaden och snön

När jag går på snön i den kalla kvällen så inser jag att jag glömt bort tystnaden. Tystnaden som uppstår när snön faller och marken täcks av ett vitt täcke som dränker allt ljud. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i varken snö eller tystnad. Såväl snö som tystnad är något som brukar beskrivas som något vackert och eftersträvansvärt men jag föredrar bakgrundsljudet av en storstad en varm sommarkväll. Snö är vackert på bild eller genom ett fönster företrädesvis under juldagarna, tystnad har jag aldrig förstått mig på utan jag finner mer ro med bakgrundsljud och jag sover bäst med ljud omkring mig, bakgrundsljud är till skillnad mot tystnaden något som ger mig en känsla av trygghet. Men lustigt nog så fann jag tystnaden och snötäcket rogivande denna kväll. Kanske var det för att min värld de senaste veckorna snurrat som en skenande karusell. Kanske var det bara en tillfällighet men när jag hörde tystnaden var det som att jag kom ihåg något som jag trott var sedan länge förlorat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback