Åke Englund

Det är mörkt omkring mig. Allt som hörs är ett regelbundet dunkande och efter en stund inser jag att det är ett hjärta som dunkar. Jag andas djupt, häftigt och tungt och mina andetag är allt jag hör förutom det regelbundet dunkande hjärtat. Så plötsligt bländas jag av ett starkt skinande ljus och framför mig på marken ligger en man. Jag kan inte avgöra om det är hans dunkande hjärta som jag hör, eller om det är mitt dunkande hjärta. Men ljudet från det dunkande hjärtat tycks överrösta allt och jag inser att jag andas häftigt för att jag står över mannen och regelbundet trycker ner hans bröstkorg som om för att hålla igång hans hjärtslag. Jag böjer mig ner och lägger huvudet på sidan för att lyssna och se om han andas. Jag hör en svag andning och fortsätter med att rytmiskt trycka ner hans bröstkorg då jag inser att hans liv hänger på min insats. Så plötsligt känner jag hur hans liv glider likt rök genom mina händer och i ett desperat försök att fånga upp hans livskraft lägger jag ännu större tyngd på hans bröstkorg för att hålla igång hans döende hjärta. Men mitt försök med att rädda hans liv tar ett abrupt slut då revbenen i hans bröstkorg brister och smulas sönder till ett damm som fyller luften och får mig att börja hosta. När dammet från den spruckna bröstkorgen lagt sig och jag lyfter upp mina händer mot skyn så ser jag att jag håller hans hjärta i mina händer.  Jag blundar ett ögonblick innan jag tittar ner på manskroppen, det svarta hålet i hans trasiga bröstkorg och slutligen ser jag hans ansikte. Mannen som ligger död på marken framför mig, mannen jag försökt rädda, mannen vars hjärta jag nu håller i mina händer är jag själv.
Jag vaknar med ett ryck och fortfarande kvar i drömmen känner jag med händerna över bröstkorgen letandes efter hålet i den trasiga bröstkorgen och när jag inser att det bara var en dröm så kan jag andas lugnt igen.