Som ett tåg om natten
På lugna nätter kan man höra passerande tåg bakgrunden trots att jag bor långt ifrån närmsta järnvägsspår. Om vintern tycks snön bygga upp en vall som suger åt sig allt ljud men i takt med att snön ger efter för den annalkande våren så tar sig ljudet av passerande tåg genom den mörka natten. Det är fortfarande för kallt ute men jag låter balkongdörren stå öppen så att ljudet av passerande tåg kan ta sig in i sovrummet. Trots att jag oftast sover så djupt att jag inte hör om telefonen ringer så kan jag vakna av ljudet från ett tåg som passerar i fjärran, på ett nästan magisk sätt tar sig ljudet genom stängda dörrar och dämpande gardiner likt en osynlig rök.
Sedan barnsben innebär ljudet av passerande tåg trygghet för mig. Ett av de tidigaste minnena som jag har är av att jag står precis framför bommarna och försvinner in i tryggheten av det rytmiska dunket från tågets hjul mot rälsen. Ibland när det bara var jag som stod och väntade på att tåget skulle passera så kunde jag hänga på bommarna, omfamna dem och nästan krama dem. När jag hängde på bommarna så brukade jag blunda och låta ljudet av det passerande tåget tränga ut alla tankar, allt det jobbiga i livet och för några ögonblick kunde jag helt och hållet tas över av det rytmiska dunkandet och finna ro.