Åke Englund

På mitt arbete har vi en stamkund av den otrevligare sorten. Han hatar 50-öringar och blir ofta aggressiv om summan av det han handlar för innehåller 50 öre. Jag har haft många samtal i ett hårt tonläge då han stundtals har krävt att vi ska stå för 50-öringarna när han inte har någon 50-öring på sig. För någon vecka sedan steg vi åt sidan för att diskutera hans uppträdande och han medgav att han hade problem med humöret och han lovade att sköta sig. Sedan dess har jag inte träffat honom men så ikväll var han inne och han handlade av en nyanställd tjej. Och naturligtvis innehöll slutsumman en 50-öring och han började skälla på tjejen i kassan. Som alltid var han riktigt otrevlig men en kund grep in försvarade tjejen i kassan. Inte heller detta är något nytt då hans sätt mot oss i personalen ofta får andra kunder att gripa in då vi inte har samma möjlighet att tala tillbaka. Men till skillnad mot i vanliga fall så höll grälet på att övergå i slagsmål. Jag tyckte riktigt synd om den nya tjejen men det kändes samtidigt bra att 50-öresmannen riktade sin ilska mot någon annan. Och mitt i grälet kom det en förklaring från 50-öresmannen till varför han har så svårt för 50-öringar: Det tar sådan tid att hantera dem. För mitt inre undrade jag om han insåg hur mycket tid det tar varje gång han handlar och brusar upp över 50-öringarna. Tänk vad mycket tid han ska få över i oktober när 50-öringarna blivit ogiltiga