Sammanbrott
När jag gick in på arbetsplatsen var det som att gå in i en bastu. Varenda maskin som kunde krånglade och det kändes som att röra sig i varm sirap. Kläderna klistrade sig mot min svettiga kropp och det värkte i axlar och nacke, min ständiga inflammation i bröstkorgen gjorde sig påmind med enstaka hugg av smärta. Hittade några Alvedon som jag svalde och efter en stund släppte smärtan även om jag kände mig som en flygvärdinna på droger, trevlig men med en önskan att bita huvudet av folk som retade mig. När jag fick hjälpa en man som svimmat av värmen i butiken så tittade jag upp mot taket där den nyinstallerade men ännu inte fungerande luftkonditioneringen tycktes hånle mot mig. Till slut var så kvällen slut och väl hemma satte jag mig ner vid matbordet och tittade rakt ut i tomheten men väcktes ur mina tankar av ett sms. när jag skulle svara på sms:et så lyckades jag trycka bort det nästan färdigskrivna sms:et. Jag svor för mig själv och började om med sms:et från början, och lyckades trycka bort sms:et igen. Svor ännu mer och kände hur tålamodet började rinna ut. Började på samma sms för tredje gången och när jag var nästan färdig så lyckades jag trycka bort sms:et ännu en gång. Med en dunk lät jag mitt huvud falla ner i bordet och jag grät. Chockad över min egen reaktion torkade jag mina tårar av avslutade sms:et.
A man's got a limit...
Alla har rätt att bryta ihop ibland. Själv kände jag mig totalt nedbruten igår, men idag är det mycket bättre. Så länge man klarar av att samla ihop sig och resa sig igen behöver man inte bli orolig. Bryt ihop - och gå vidare!
Tack Andreas & Susanne,
ibland brister det bara. Men jag har brytit ihop, och gått vidare. Känner mig stark för tillfället så det ordnar sig :)
Take care
/Åke