Civilkurage?

När jag klev in i spårvagnen låg det kartongbitar över hela golvet och på sidorna satt det 6 killar som såg ut att vara 16-17 år gamla. De höll allihopa i resterna av de skyltar som gjorde reklam för olika företag, resten av de skyltar som de höll i var de kartongbitar som låg på golvet. Jag gjorde som alla andra och klev över kartongbitarna och tittade inte på killarna. Jag satte mig en bit bort och funderade på varför jag var lika feg som alla andra och inte sa åt killarna att de förstörde allmän egendom. När killarna såg att jag kollade på dem så tittade de tillbaka med hotfulla blickar och efter en stund vek jag undan blicken och lät dem vinna blickarnas krig. En tjej klev på spårvagnen och satte sig framför killarna med ryggen mot dem och det dröjde inte många sekunder förrän de började försöka att rycka i tjejens hår. Instinktivt ville jag gå fram och gå emellan. Jag började fundera på vad som skulle kunna hända, om jag skulle få något stöd från de andra passagerarna. Den kraftigaste killen som också såg ut att vara ledaren i gänget vände sig om och våra blickar möttes. Jag hade inga tvivel om att han skulle kunna slå ner mig på några sekunder med tanke på hur stor han var men jag kunde samtidigt inte bara sitta och se på. Han flinade mot mig och jag mådde illa av ilskan jag kände över vad de höll på med samtidigt som jag insåg att det skulle bli sex mot en om jag skulle lägga mig i. Trots min rädsla så reste jag på mig samtidigt som våra ögon var låsta på varandra. När jag hade ställt mig upp så saktade spårvagnen ner och dörrarna öppnades och killarna sprang ut från vagnen. Våra blickar var låsta på varandra under hela tiden som det tog killen och hans gäng att gå ut och först när spårvagnen körde vidare och slutligen svängde runt ett hör så slutade vi titta på varandra. Utmattad och svettig satte jag mig ner och spårvagnen fortsatte sin färd.


Kommentarer
Postat av: Elin

Bra och modigt!

2010-07-24 @ 23:53:49
Postat av: benny

Hej! starkt gjort att våga stå upp emot dom,för dom mesta hade vikit undan direkt. det är synd att det inte finns lite mer av det modet i samhället för då kanske vi aldrig tvekat att säga ifrån pga att man är rädd att ingen skulle bry sig om dom skulle gå på en. ha de gott! mvh benny

2010-07-25 @ 09:51:38
Postat av: J. Åke Englund

Tack för er uppmuntran och ert stöd. Kul att se dig igen Benny :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback